Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag - Längs höstliga vägar av Erik O. Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Längs breda chausséer ut över slätten med
en fart, som skulle kommit ford-ägaren av i går
att känna sig smått avundsjuk. I norr delas
horisonten av Vårfrukyrkans i Skänninge mäktiga
torn, Bjälbo ackompagnerar, och en och annan
sockenkjovka sänder en nålvass spira mot höjden.
När jag i somras for ungefär samma väg, fast
i motsatt riktning, hade fälten just börjat gulna
och doften av blommande klöver låg söt och tung
över bygden, nu slamrade det och snurrade
överallt av slåttermaskiner och tröskverk och
lerkockorna på vägen visade var dragare och
människor haft sin gång från höstplöjningen.
Till Veta kyrka letade jag mig fram på smala
byvägar, genom hagar och ängar. En över
måttan idyllisk trakt! Som skapad för poeter och
älskande. Höstens sol och höstens blommor, små
stugor övervuxna med krasse och luktärter, ja,
en hel gård av det mest världsfrånvända slag i
en dunge med en porlande bäck och blomster och
fåglar. En riktig jungfru
Marie rosengård!
Och kyrkan visade sig
vara en pärla. Ett
konglomerat från skilda
tider, invändigt smyckat med muralmålningar
från lika många tider. På bilden (sid. 342) se
vi, hur Sankt Örjan i 1500-talskostym bland
rosor och blader svingar sin turkiska
kroksabel mot den hiskliga draken, medan
prinsessan ligger försänkt i bön framför hoppets
fasta klippa: den diminutiva, absidförsedda
sockenk\rkan, som måhända visar, hur Veta
kyrka tog sig ut vid 1500-talets slut.
I kvällningen förde mig vägen förbi Kaga
kyrka, där helgon och betlehemitiska
barnamördare från romansk tid skyggt dölja sig
uppe i vindsmörkret ovan valven.
Och det blev natt, och det blev morgon
den andra dagen.
Vreta kloster i morgonsol. Förbi Stjärnorp.
Utmed Roxen. Solglitter på sjön och en luft
så klar, att jag tyckte mig kunna urskilja
detaljer på domkyrkotornet i Linköping.
Jag hade tänkt beskåda borgruinen vid
Grensholmens herrgård. Men hur skulle detta
gå till? Vart jag vände mig hotade plakat av
» Himladrottningens
bild i Heda.»
Helig biskop. Heda kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
