Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
fil. kand. Hjalmar Bjurulf. Naturen och näringslivet i västra Smaland —
Jönköpings och Kronobergs län äro till sä väsentliga delar olika Kalmar
län, att förlaget ansett riktigast utgiva en särskild hembygdsläsebok över detta
område, vilken snart lär komma att följas av en volym om Kalmar län med
Öland. Det är många goda och kunniga pennor, vilka medverkat i föreliggande
arbete, och redaktören, vilken själv framträder som en flitig och mångkunnig
medarbetare, har på ett hedersamt sätt skilt sig från sin långt ifrån lätta
uppgift. Boken kommer utan tvivel att bli till nytta och glädje inte blott för
skolorna, där den är en given läsebok, utan jämväl för landskapets många
livaktiga hembygdsföreningar, vilka härmed fått en präktig uppslagsbok att tillgå.
Blir nästa Smålandsdel lika bra och vederhäftig, har landskapet alla skäl att
känna sig belåtet. M. S.
Ernst Manker. Bönder och nomader. Lindblads förlag 1931. Kr. 4: 50. Ernst
Manker har tidigare glatt oss med ett antal förträffliga skildringar från Lappland.
Förliden höst utgav han en liten bok, som handlar om strövtåg och upplevelser
i »gömda landsändar». Han har funnit »gömda landsändar» litet varstans i
vårt land, och såsom framgår av titeln är det denna gäng icke bara lappar
som äro föremål för hans skildringar, utan även bofasta — svenskar med
andra ord. Han ger oss små fint tecknade glimtar såväl från Koster och norra
Bohuslän som från Värmlands finnbygder, där han hälsar på hos den fattige
Paavo, vilken får slita och gno för slantarna till sitt bolagsarrende, och »opp i
ängera» hos Karl och Katarina, som äro skötsamma och nöjda och ha det bra.
Med Hall bovall äro vi redan långt uppe i Hälsingland, och därefter vidtager
bokens senare och tyngst vägande del, vilken handlar om »skogens nomader»,
skogslapparna. Dem känner författaren som fä, och de ha också hans fulla
och odelade sympati. Det är små verkligt utsökta bilder, vi här fä av
skogslapparnas liv; vi fä vara med om deras flyttningar och lägerslagningar, vi fä reda
på hur en skogslappkåta ser ut och hur den reses, lapparnas husgeråd och
klädedräkt, deras renskötsel och mycket annat. Författarens framställning andas
djup sympati för de av fjällappar och nybyggare hårt beträngda skogslapparna
och man instämmer gärna i hans önskemål om vidtagandet av åtgärder för en
förbättring av deras förhållanden. Men huru, det är frågan! Bilderna, till
huvudsaklig del tagna av författaren själv, äro pigga, originella och förträffligt
samspelande med texten. M. S.
Ernst Klein. Bilder ur Sveriges historia. Eörsta delen. Nordisk Rotogravijr
1931. Halvfr. band Kr. 14. Till julen 1930 utgav Nordisk Botogravyr Carl
Fries förtjusande bok »I svenska marker», vilken blev en lysande succés för
såväl författaren som förlaget. Förliden jul lystes bokhandelsdiskarna upp av ett
nytt arbete i samma eleganta utförande och utgånget från samma håll — Ernst
Kleins ståtliga volym »Bilder ur Sveriges historia». Det är svenska folkets
historia, som här återges i ord och bild, men inte det historiska händelseförloppet med
torra siffror och årtal och namn en masse, utan det levande livets historia,
människornas liv sådant det gestaltat sig i helg och socken, alltifrån tidenias morgon
i detta land till livet i medeltidens städer, borgar och kloster.
Sedan den första nyfikna genombläddringen är över, sätter man sig med denna
bok i hand liksom till en god måltid, man viker långsamt blad efter blad,
fängslas av det rörliga bildspelet, fördjupar sig i texten, som på ett alldeles förträffligt
sätt samspelar med dessa ofta oerhört suggestiva bilder, och när man slutat på
sista sidan, sitter man där redan och längtar efter nästa del, som torde komma
att behandla kulturutvecklingen fram till vara dagar. Mera kan man ej begära
av en bok! Klein är en skicklig och habil berättare, som vet vad han talar om
och som tänkt en god del själv. Han äger en utomordentlig förmåga att sätta liv
i de avdöda tingen, hans språk är både spirituellt och rättframt, och man förstår
att han gått med verklig kärlek till detta sitt verk.
Här är en bok, som inte kommer igen på mången god dag, och man skulle
vilja råda varje kulturhistoriskt intresserad att införliva den med sin
boksamling, medan tid är. M. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
