Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÖGTIDSTAL vid Svenska turistföreningens 50-årsjubileum i Uppsala universitets aula den 27 febr. 1935 av Arthur Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högtidstal
emellertid redan tidigt ha kommit till den uppfattningen, att
föreningen endast i obygden kunde till verkligt gagn nedlägga
penningar på egna anläggningar. I kulturbygden skulle man
genom motsvarande sätt att gå till väga endast splittra sig och
plottra hört sina medel. I fråga om fältåtgärder där borde man
i huvudsak lita till det enskilda initiativet och i stället
koncentrera sig på en allmän gedigen upplysningsverksamhet till
turisternas gagn. Jag erinrar här om föreningens omfattande
arbete med utgivande av resehandböcker och vägledande
broschyrer samt om dess direkta rådgivande verksamhet till
allmänheten från egna byråer. Med den enastående utveckling, som
på alla områden ägt rum under föreningens liv, har uppgiften
att lämna en allsidig vägledning för turister blivit alltmera
omfattande. Det faller inom föreningens naturliga
verksamhetsområde att söka underlätta alla former av färder, särskilt de
friluftsbetonade, och att rikta de färdandes uppmärksamhet på
de sevärdheter, som de möta på sin väg. Det har därför också
för oss framstått såsom självklart, att vi ha anledning att
intressera oss för turist-sidan av exempelvis bilistens färd —
liksom tidigare av fotvandrarens, cyklistens eller skidlöparens.
I detta sammanhang må nämnas, att föreningen under den
första delen av sitt liv ansåg, att dess ställning av allmän
turistförening krävde ett efter dåtida resurser mycket omfattande
arbete för att göra Sverige känt i utlandet och att med hänsyn
till de ekonomiska intressena locka en utländsk resandeströni
till landet. Höjdpunkten i fråga om denna verksamhet
nåddes väl, när föreningens deltagande i världsutställningen i
Chicago 1893 med erkännande omnämndes i »berättelsen om vad
i rikets styrelse sig tilldragit». Under den perioden synes
emellertid inom föreningens ledning en kraftig dragkamp hava ägt
rum mellan olika synpunkter. Redan 1898 hade man dock
vunnit klarhet över att man på detta sätt kommit att syssla med
alltför olikartade frågor, och sedan dess har föreningen
målmedvetet riktat sig endast till de egna landsmännen.
Det första verksamhetsåret tillförde föreningen 74 medlemmar.
I dag räkna vi 127 000 och torde därmed vara en av de största
icke intressebetonade sammanslutningarna ilandet. Denna
anslutning skulle knappast hava kunnat vinnas av en förening,
som uteslutande haft till uppgift att syssla med reseliv. Hem-
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
