Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÖGTIDSTAL vid Svenska turistföreningens 50-årsjubileum i Uppsala universitets aula den 27 febr. 1935 av Arthur Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högtidstal
Men med föreningens uppmuntran av ett omfattande,
frilufts-betonat reseliv följer en särskild uppfostringsplikt, som kan sägas
vara ett praktiskt betonat utflöde av föreningens allmänna
bildningssträvan. Det gäller att hindra de hänsynslösa och tanklösa,
som finnas inom alla samhällsklasser, att draga ner friluftslivet,
och på denna punkt skulle jag vilja anropa press och allmänhet
om särskild hjälp. Svensken har privilegiet att inom vida
gränser få röra sig fritt i naturen. Värdet därav förstår man bäst, när
man i främmande länder funnit sig avstängd från omedelbart
naturumgänge. Men detta privilegium missbrukas gruvligen. Det är
skam att ansvarskännande skogsägare skola behöva sväva i
ängslan för brandfaran i sina skogar på grund av tältandes framfart.
Det går icke an att fotvandraren är så romantisk att han helst
hugger sin julgran själv — i annans skog. Det är icke heller
tillbörligt för ett lag av tältande att ordna fotbollsmatch på
bondens ängar. Och värst av allt är att bli fräck och ovettig, om
saken påtalas. Vandraren uppträde hänsynsfullt, värdigt och
hövligt, och i tveksamma fall fråge han om lov. Eljest föreligger den
största risk att hela det stolta privilegiet kan gå förlorat. Men
hänsynsfullheten måste sträcka sig till naturen själv eller, vilket
är detsamma, till alla medturister. Ju flera friluftsmänniskor,
som uppträda i markerna, desto nödvändigare är det att i viss
mån behandla naturen såsom park, men en park där var och
en själv har att uppträda såsom ordningsman och
renhållningskarl. Många fagra skärgårdsvikar och skogsgläntor, som jag älskat
sedan min tidigaste ungdom, har jag vid förnyade besök på
senare år måst omedelbart vända ryggen, gripen av missmod och
leda på grund av alla de spår av växtlighetens skövling, allt det
skräp och allt det snusk, som naturentusiasterna lämnat efter
sig. Naturens skönhetsvärde är en ideell tillgång för hela
nationen. Man behöver här icke tvista om något
fördelningsproblem. Ty den tillgången är av det säregna slag, att alla
medborgare kunna var för sig tillgodonjuta hela avkastningen. Jag
betecknar det därför såsom en socialt sett dålig handling, om
någon genom sitt uppträdande i naturen förhindrar eller
försvårar för den som kommer efter att ta ut lika mycket i
skönhetsintryck, som han själv kunnat göra.
Jag har försökt att teckna föreningens idéprogram under den
tid som gått. Frågan är då, om föreningen för framtiden har
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
