Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tor Andræ: Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jorden
I många svenska bygder märkes den odlade jorden föga i
landskapsbilden. Den spelar då också en motsvarande
underordnad roll i befolkningens liv och hushållning. Vandraren i
min småländska hembygds skogar får då och då uppleva, att
den fridfulla tystnaden störes av brutala skrän och hojtanden,
ibland stegrade till innerliga åkallanden och besvärjelser. Ingen
panik! Det är bara en ensam smålänning, som med ett par stutar
och en ärjekrok kryssar mellan stenarna på en undangömd liten
skogslycka. Han menar det inte så illa, och ett par riktiga
småländska stutar skulle icke förstå ett hövligare tilltal. Men det
hela säger oss, att smålänningens arbete med jorden sker icke
blott under andra förhållanden utan också i annan stämning än
östgötens eller skåningens där han följer plogens ändlösa, raka
fåror i den fogliga myllan.
År 1532 höll kung Gösta hov på kungshuset vid Borgholm.
Den store godsägaren och upplänningen led i sin själ av att se,
hur erbarmligt de lättfärdiga ölänningarna skötte sitt jordbruk.
I vredesmod fattade han pennan och skrev: »Vi förnimma, att
I icke viljen rätta eder efter eller lyda, vad vi till edert gagn
lärt och förkunnat hava, varför nödgas vi nu, att låta där hava
något skarpare uppsikt över. Först vilja och bjuda vi, att var
och en bonde skall hava allt sitt hö i hus om Olovsdag vid
böter av fyra mark örtugar, så vida ej Guds väderlek så
förhindrar.» Säden skall vara under tak till Bertelsmässa »vid vårt
straff och vrede». Ölänningen, som med spelande ögon såg
skeppens eviga tåg i sundet, visste ju, att det fanns åtskilliga andra
näringsfång mera lockande och lönande än det strävsamma
jordbruket. Han tänkte som gamle Lansa-Hans, den siste guten av
gamla stammen, som älskade stranden, men betraktade
jordbruket som ett nödvändigt ont, med vilket han befattade sig blott
de veckor på våren, då harhonan ynglade och behövde vara i fred.
De stora slättbygderna, där arbetet på jorden verkligen format
folkets karaktär och givit riktning åt dess öden, äro också det
svenska rikets knutpunkter och urbygder: Mälardalen och
Götalandskapen på båda sidor om Vättern. Det säger tydligt nog,
vad den svenska jorden betytt för vår historia.
De bördiga lerslätterna kring Mälaren hade ett företräde
framför andra inlandsbygder: de höllos samman av en sjö, vars
otaliga fjärdar och sund sände blåa vägar djupt in i landskapet
och som med flera vattenleder stod i förbindelse med havet.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
