Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tor Andræ: Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Andræ
Här tog världen icke slut vid socken- eller häradsgränsen. Det
fanns möjlighet att få veta, vad man tänkte och förehade också
i andra folkland. I denna bygd kunde samhörighetskänslan
utvecklas och rasens naturliga ledarbegåvning få spelrum. Här
skapades också tidigt samhällssystem med fastare ordning och
större omfattning än annars inom det dåtida Sveriges gränser.
Uppsalakonungarna, säger Snorre, blevo ypperst i Svitiod, då
där voro många häradskonungar. På Tacitus’ tid hade ryktet
om svionernas samhällen, rika på skepp och vapen, trängt ända
ned till Rom, och ett hundra år senare skapade utvandrare från
Upplandsslätten ett nytt storvälde på de danska öarna.
Den, som flyktigt känner den nutida upplänningen,
harmesta-dels svårt att känna igen ättlingarna av det folk, som byggde
Sveriges rike. Men det första intrycket är lätt vilseledande.
Upplänningen — jag tänker här och i det följande på Mälardalens
folk i allmänhet — är i själva verket än i dag bland alla svenskar
den, som renast företräder de urgamla bondedygderna, men han
har också i rikt mått den betänksamhet, slutenhet och sega
misstro, som hör nära samman med det strävsamma arbetet på
jorden. Vill man känna hans bästa sidor, bör man se honom bänkad
i sockenstugan i den myndiga kretsen av tolvmän och
kyrkvärdar, rådande och beslutande i bygdens angelägenheter. Där
väges och skärskådas varje sak med otrolig betänksamhet. Denna
överdrivna försiktighet beror icke, som den otålige utsocknes
iakttagaren tilläventyrs tror, endast på tröghet och
obeslutsamhet. Den är först och sist ett utslag av en utomordentligt stark
allmänanda. Gemensam egendom och gemensamma
angelägenheter måste vårdas med vida större trohet och omsikt än
enskilda.
I offentliga värv visar upplänningen ofta en nästan överdriven
månhet även om rättens yttre former. Land skall med lag byggas,
lyder det stolta ordet i Upplands gamla lag. Det betyder icke
blott, att rätt skall råda över våld utan även, att hävdvunnen
ordning och form bör iakttagas i allt, som sker och beslutes.
Upplänningen löser inga knutar med svärdshugg, och han
hålen envis misstro mot allt, som smakar ingivelse och påhitt. Men
har han en gång fattat sitt beslut, är det väl genomtänkt och
håller att omsätta i handling.
Ett folk, som är fött att härska, måste förstå konsten att lyda.
Mot den, som förstår att vinna hans förtroende och är det värd,
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
