Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jalmar Furuskog: Berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jalmar Furuskog
har de flesta stångjärnsbruken. Tackjärnet från Dalarna räckte
till att förse flera sydligare bruksbygder med råmaterial. En del
därav konsumerades i den västmanländska bruksbygden, vid
de hammarverk som i täta rader uppförts utefter Arbogaån,
Kolbäcksån och Hedströmmen. I Närke hade en bruksbygd växt
upp på Kilsbergens sluttningar, i anslutning till Leke gamla
bergslag, och en annan i landskapets södra skogstrakter.
Södermanland hade en spridd bruksbygd med ett dussin
anläggningar. I norra hälften av Östergötland utbredde sig en av rikets
mest betydande bruksbygder med ett tjugotal stångjärnsbruk;
här möter oss de ärevördiga namnen Finspång och Louis De
Geer. I Småland hade tre bruksbygder utvecklat sig, var och
en med sin särskilda egendomlighet. I Jönköpings län hade
några hyttor och hamrar anlagts omkring Taberg, vars malm
bröts sedan början av 1600-talet. I Kronobergs län låg några
bruk, som var grundade på traktens sjömalmer. I norra delen
av Kalmar län låg en icke så obetydlig bruksbygd med hyttor
och hammarverk; dit fraktades malm med båtar från de rika
järngruvorna på Utö i Stockholms skärgård.
Om vi nu styr kosan mot norr, så finner vi i Uppland en
av landets märkligaste bruksbygder, som uppstått kring
gruvorna i Dannemora och Roslagen. Det är vallonsmidets och de
vackra bruksgatornas landskap. Gästrikland hade en mycket
förnämlig bruksbygd med ett tjugotal hyttor och ett trettiotal
stångjärnsbruk. Vid mitten av 1600-talet hade järnverk börjat
anläggas i Hälsinglands kusttrakter, på 1670-talet grundades
Gra-ningeverken i Ångermanland, och 1760 ägde den första
blåsningen rum vid Robertsfors i Västerbotten, dit malm forslades
på skutor från Uppland. Det mellansvenska järnet hade
erövrat Norrland.
Men Norrland har ju sina egna rikedomar av järnmalm, och
historien om deras utnyttjande är gammal. Redan år 1644
upptäcktes Junosuando järnmalmsfält i Norrbotten, och ett par år
därefter hade en masugn uppförts i »Masugnsbyn». Tackjärnet
förädlades vid Kengis stångjärnsbruk, uppfört samtidigt vid Torne
älv. Senare hämtade Kengisverken sin malm från de avlägsnare
fälten vid Svappavaara och Luossavaara. Det var en mödosam
transport, som skedde med hjälp av renar — en för våra ögon
fantastisk bild av det Ultima Thule, som erövrats av det
mäktiga järnet. Långt senare, i slutet av 1700- och början av 1800-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
