Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist: OM svenskt landskap och natursinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om svenskt landskap och natursinne
nan stendös, ett mästerverk med mäktigt blocktak, ofta
återgivet i bild. Redan som fotografi gör den ett imponerande
intryck. Men bilden bleknar mot verkligheten. Har man en
åsktung dag med beslöjad sol och mörkviolett oväderstöcken stått
vid denna dös eller på toppen av närmaste bergknalle, svept i
ett täcke av blommande ljung, och skådat ut över Stigfjorden
med sina svarta klippöar och allvarliga stensilhuetter, erfar man
något av den karga och ödsliga skönhetens mysterium, av det
Bohuslän som förevigats av Karl Nordströms pensel. Det är
något av ett norskt fjordlandskap, som i karaktärsfasta, men
måttfulla och mindre proportioner tågat in i Sverige. Hur mycket av
estetiskt natursinne, som kunde få rum i den motivkrets av
religiösa föreställningar, social tradition och praktisk beräkning,
som bestämde gravarnas läge, förblir väl en olöslig fråga. Men
nog känner man på den ena platsen som på den andra en viss
lust att framkasta hypotesen om en stenålderns skönhetskänsla,
uttryckt i de levandes månhet om de dödas utsikter. Kanske
är det dock försiktigast att låta hypoteserna vila. Även mycket
närmare in på vår egen tid synas de svåra att bevisa. Man har
ju t. ex. anfört kronans gamla backiga och pittoreska
landsvägar, som i sicksack drogo upp över åsryggarna och ner
genom dalkjusorna, som vittnesbörd om natursinnet hos de svenska
Vägrödj are och byamän, som byggde dem. Men även den saken
är lättare att påstå än att med bevis hävda.
I stort sett har man nog anledning att misstänka, att
naturkänslan, åtminstone i det begrepp vi fatta den, är en
kulturprodukt, den positiva sidan av en längtan från civilisationen,
alstrad av civilisationen, en längtan från det planmässiga till
det ursprungliga, från samhällslivets oro till ensamheten,
stillheten, idyllen och det elementärt storvulna. Gäller det icke om
känslan för kulturlandskapet, som ju är en mycket viktig del
av fosterlandskärleken, så gäller det åtminstone om känslan för
den rena och orörda naturen. Det är dessutom uppenbart, att
natursinnets utveckling står i närmaste samband först och främst
med naturvetenskapens framsteg och nyförvärv och sedan med
poesins vandring mot nya utsiktspunkter. Poeterna, målarna
och naturvetenskapsmännen ha intet monopol på naturen.
Forstmän och jägare, alpinister, fotgängare och skidlöpare, allmogen,
som tänder påskeld och reser midsommarstång, ynglingen, som
strövar med portör i Floras rike, och flickan, som knyter i Jo-
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
