Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist: OM svenskt landskap och natursinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om svenskt landskap och natursinne
skåp, stockhoims- och mälarlandskapet, med säker instinkt för,
att det hela endast kan återges i delen.
I tvåhundra år ha Sveriges naturvänner levat på »arvet från
Linné», som, för att tala med Sten Selander, utgör »en av de
omistligaste beståndsdelarna i svensk kulturtradition». För de
flesta ha väl Linnés resor och iakttagelser varit en sluten bok.
Det är relativt få svenskar, som läst och följt Linné. Men de,
som det gjort, ha liksom bildat en förbindelsekedja mellan
honom och nationen. Skall man sammanfatta, vad det linnéanska
arvet innebär, så är det, som Selander påpekar, icke så mycket
en systematisk vetenskap, och, skulle man vilja tillägga, ej heller
någon skönhetskult, utan fastmer ett sätt att umgås med naturen,
att sammanleva med dess liv och därigenom nå »gemenskap med
hela den omätligt rika skapelsen». För Linné var naturen
egentligen aldrig dekorationsmålning till människans förlustelse och
när han beskrev denna natur var han, som Levertin uttryckte
det, »aldrig galaklädd i sin stil». Vad han ville komma åt, var
särarten hos de väsen, som blomma, krypa och flyga, deras
utseende, vanor och egenheter, sammanhanget i deras existens och
lagarna för deras liv med naturen som bakgrund. Han hade
den blick för det lilla och exakta, utan vilken man aldrig kan
få sikt på det stora och stämningsfulla, för klockljungen i de
lappländska kärren, linnéan i den småländska barrskogen och
för blomstersymfonien i ängsmarken på Vilskekleva hed. Han
lärde sina lärjungar något om blommornas kärlek och myrornas
bröllopsfest, lysmaskarnas eld och fjällemlarnas vandringståg.
Med några korta dagboksanteckningar om väderlek och årsväxt
lyckades han i sina reseböcker framtrolla den andedräkt, som
en sval och kysk uppsvensk vårdag utandas, när »alens stiplar
äro nyligen utbrustna» och »göken nyss begynt att gucka». Den
natur, som man ser i utsikter blott, fångade i förbifarten mellan
turisthotell, ger sällan upphov till natursinne i ordets egentliga
bemärkelse. Därtill fordras att vistas i naturen och göra den
till föremål för intim och ostörd detalj iakttagelse. Så blir sak
poesi. Så växer ur naturens detaljer ett landskap fram och ur
landskapet ett land.
Detta är något att betona just i vår egen tid. Ingenting kan
vara trångsyntare än att fördöma motorismen och turistväsendet.
Genom dem ha oanade möjligheter öppnats att se, och
tusentals människor, som tidigare aldrig sett något, ha fått en aning
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
