Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: Resan till sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när han ägnar några rader åt den småländska nationen, tycks
han begripa denna lika gott: »Småländska bonden behagar mig.
En enfaldig slughet — om jag så får säga — förslagenhet
förenad med godhjertenhet — synes vara hufvuduttrycket i hans
väsende. Den äkta Smålänningen är en god förklaring på det
annars svårtydda språket: varen listige såsom ormar, och
enfaldige som dufvor. Småländska skjutsgossar ha roat mig mycket
— lifliga, uppmärksamma tolfåringar eller deromkring — se
menlösa ut, men äro förslagna sällar. De springa bredevid
skjutskärran för att spara hästen — och hojta och vifta flitigt
på piskan vid förmaningen att köra på. Men gossen och hästen
äro i complott. Det spelas oupphörligt upp till ett raskare
anlopp, men Grålle går ej ett steg fortare. — Smålänningen ser
på saken; Östgöthen tillika på utseendet. Båda syntes mig
vänligare än folket uppåt landet (utom Vermland)».
Geijer åkte i skjutskärra, och när Sara Widebeck och
sergeanten Albert — i Almqvists bästa resa — foro från Stockholm
till Arboga, lade den lilla stillsamma mälarbåten till, »såsom
övligt var, nedanför Lundbergs gård». För reseskildrarna ha
modärnare tiders samfärdsmedel varit en gåva på gott och ont.
Den som reser till utlandet har nästan enbart haft att tacka:
han skulle under forna idylliska förhållanden i de flesta fall
inte kommit i väg; och är han väl framme på ort och ställe,
har han alltid den möjligheten att i lugn och ro gå omkring i
gator och byar: han söker större kollektiva enheter än
landskapets och provinsens; och det tyska eller franska eller
engelska träffar han överallt. (En utlänning, som ägnar två rofyllda
dagar åt Askersund eller Simrishamn, vet naturligtvis mer om
Sverige än den som på fyrtioåtta timmar rusar från Ystad till
Haparanda.) Men när det gäller resor i Sverige — och särskilt
resor av ovan antydd typ — är det något annat. Den som
kommer i bil får ju den blygsammast tänkbara kontakt med
befolkningen, hur skall han egentligen — på dessa tusen och ett
småting som äro folkpsykologiens ständiga studiematerial —
kunna märka hur det västgötska slutar och det halländska
börjar, och vad finns det för skillnad mellan ett standardiserat
hotell i Borås och ett standardiserat hotell i Varberg? Den som
hela sitt liv bor i Uppland bör naturligtvis veta en del om
upplänningar, men ändå är det ju svårt för honom att ersätta
reseskildraren. Han har vant sig vid det för folket karakteristiska; det specifikt uppländska är för honom det naturliga, slår honom inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
