- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1935. Sverige /
164

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: Resan till sommaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En i många avseenden ovanlig svensk
reseskildrare var Petrus Læstadius, som efter flera års frånvaro från
sin hembygd kom att ge sig ut på nya upptäcktsfärder i den:
han förenade infödingens kunskap med främlingens perspektiv.
Själv vet jag mig ha sett Sverige en enda gång, en dag då jag
kom tillbaka efter sex månader utomlands: ansiktena voro
lugnare, barnsligare, tystare, mer uttryckslöst speglande och med
tankarna mer i vila än kontinentens; de disiga mellantonerna i
luften voro borta, men landskapet låg kallt och praktfullt klart,
och sjöarna glänste som blått stål.

Kunde det inte vara en lockande uppgift, som dessutom skulle
stämma gott med Svenska turistföreningens program, att söka
utfylla den brist, som faktiskt råder i svensk reselitteratur, och
skaffa oss några uppsatser om de svenska provinskaraktärerna.
De borde skrivas av personer som sitta inne både med verklig
kunskap och möjlighet till jämförelser, d. v. s. av sådana som
inte varit stationära i bygden utan genom sitt arbete kommit
att lära känna även andra svenska riksdelar. Adrian Molins
Landskapskynnen är en intressant och givande bok, men av ren
nödvändighet, för att hinna med hela detta land och alla dess
goda svenska mil, har författaren i mycket varit tvungen att
inskränka sig till det summariska och antydande. Det kunde
löna sig att fullfölja och utbygga hans arbete. Ju längre man
dröjer och ju mer omflyttningen och folkblandningen få göra
sig gällande, desto svårare blir det.

Den som för första gången bläddrar i en bok av Linné tycker
sig ju ha hamnat i en sorts vildvuxen djungel av allsköns
notiser: notiser om hästars framtänder och getters ovana att
vol-tigera över stängslen, om jordmån och berggrund, kalkbrottet
i Kumla och fältskär Ziverts stärkelsefabrik i Nyköping, om säd
och träd, blommor, fjärilar, fiskar, fåglar och fyrfota djur, om
folk som blivit hängda, om grasserande sjukdomar, om allmogens
redskap och näringsfång, om städers belägenhet. Det gör ett
intryck så vederhäftigt som en författningssamling eller en
tågtidtabell; och kanske det händer den på lektyren besvikne, att
han muttrar ett och annat om de lärdes benägenhet att göra
människor märkvärdiga i allting bara för att de råkat vara döda
sedan något århundrade tillbaka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1935/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free