Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Cyklist på eriksgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cyklist på Eriksgatan
Däremot härmade det honom, att Karl XIV Johan för hundra år
sedan råkat resa minnesstenen över Gustav Vasas räddning undan
den lede Trollen på fel plats, ty så vitt han kunde minnas, låg
själva vadstället längre västerut vid Läby gamla kyrka. Här
stod alltså tradition och sanning i harnesk mot varandra, men
vi enades omsider om att i slika fall bör traditionen trots allt
få råda, ty om sanningen alltid sattes i första rummet, skulle
en mängd av våra mest populära historiska minnen och
anekdoter raderas bort med vetenskaplig obarmhärtighet. Och till
sist är det inte enbart sanningen vi söka utan också ett visst
skimmer över framfarna tider. Det måste ingå i historikernas
självbesinning att icke uppträda som anekdotfördärvare. Ej minst
ur turistisk synpunkt har man rätt att kräva* en viss^respekt
för historiska lögner. Det vore t. ex. ett dåd av brutal
hänsynslöshet att beröva Helsingör Hamlets grav eller att avslöja
alla dessa nätta små lusthus och »fåfängor» i stockholmstrakten,
som nu väcka ett garbiskt svärmeri genom att gå under namn
av »Drottning Kristinas jaktslott».
Det är med Eriksgatan som med Vintergatan: man kommer
så lätt in på villsamma tankevägar, när man skall följa den.
Men låt oss nu fortsätta från Läby vad vid den lergula Hågaåns
lopp mellan flacka åkermarker och cykla vidare mot Enköping.
Sydvästra Uppland är lantlig svensk vardag, småkuperat och
trasigt i konturen, varken pittoreskt eller monumentalt men med
en viss tam och idog söckentrivsel över sina gärden och hagar.
Det kräller av forntidsminnen i dessa trakter, men de ha ändå
ingenting patetiskt över sig, och deras enda riktigt braskande
inslag, Viks slott vid stranden av Ekoln, är så riddarromantiskt
i sitt övermått av hängtorn och takkrusiduller, att varken Erik
Läspe eller mitt modärna jag kunde ta det riktigt på allvar.
Krimskrams och eklektisk grannlåt verkade oförenliga med det
bästa i svenskt byggarkynne, och vi sågo en bekräftelse härpå
i den omständigheten, att Balingsta socken, till vilken Viks slott
hör, i vår tid övergivit sitt nya tempel i billig 1800-talsgotik
för att i dess ställe återupprätta socknens vördnadsvärda romanska
medeltidskyrka, liten och karg men bräddad av flärdlös andakt.
Först vid Örsundsbro, ett av de äldsta historiskt kända
broställena i riket, ställdes vi öga mot öga med Den Moderna Tiden.
Här, där upplandsbönder och skärgårdsfiskare en gång mötts till
varuutbyte i naturahushållningens tecken, var det nu Gammal-
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
