Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvin Porad: En långfärd i kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En långfärd i kanot
lade vi ut igen, Birger fortfarande seglande. Regnet ökade snart,
men åtminstone jag klarade mig gott med sydväst och det
utmärkta kapellet. Nu kan det ju tros, att vi måste haft det
besvärligt där i regnet, som stundtals var ganska kraftigt, men så var
det inte alls. Vi mådde utmärkt och var vid ett briljant humör.
Det mäktiga havet var som smält bly, och brotten lyste kritvita.
Först paddlade Kjell och jag i lugn takt, och vi höll oss varma
genom arbetet. Efter kom Birger, som ju hade lättare att frysa,
därför att han satt alldeles stilla i blötan, men även han mådde
bra, sedan han fått på sig litet reservkläder. Ibland blev Birger
rätt långt efter, men vi ordnade så, att vi alltid hade ögonmärke
på varandra, och småningom friskade vinden i så pass, att Birger
vann på oss; vi kunde gå i land på Järnas lotsplats ungefär
samtidigt vid halvniotiden på kvällen. Sedan vi besett lotsplatsen,
som ligger på en holme, blev vi av mästerlotsen Lydig bjudna
att ta in i hans hem, som ligger på fastlandet strax intill.
Fru Lydig tar vänligt emot oss, vi får disponera ett stort kök
för egen räkning, madrasser att lägga på golvet bär man in, och
allt göres för att ordna det så trevligt som möjligt för oss. Ute
blåser det friskt och regnar hårt, och sedan vi tömt kanoterna
och dragit upp dem ordentligt lagar vi en stadig middag, och
länge dröjer det inte, förrän vi sover djupt ocb drömlöst.
Tisdag 18 juli. Klockan är 8,45, då en av Lydigs pojkar
kommer inrusande och ropar, att vi måste bärga kanoterna, som
är i stor fara. Yrvakna tumlar vi ut i stormen och får upp
kanoterna, som halvt vattenfyllda kastas av vågorna om varandra
mot en stenbrygga. Genom telefonsamtal med Umeå kvällen förut
hade vi fått reda på att stormvarning var utfärdad för sträckan
Gävle—Holmsund. Vi hade därvid inte tänkt på kanoterna
något särskilt, ty de var uppdragna ordentligt och låg åtminstone
ett par meter från vattnet. Dessutom var vi ju inomskärs, och
pojkarna Lydig hade varit med då vi landade och ansett, att
kanoterna låg bra där. På natten hade det blivit sydostlig storm,
vattnet hade stigit och fått tag i kanoterna, som nu utsattes för
en särdeles påkostande behandling av vågorna, där de låg och
slog mot en stenkaj. Kjells kanot hade mist en del av
akterstäven, duken var illa åtgången med hål och stark nötning, fem
spant var bräckta och fästanordningen för roderpinnen hade gått
av. Min kanot hade duken svårt skrapad överallt, på två ställen
var duken sönderskavd och träet delvis uppsplitsat, i akterstäven
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
