Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvin Porad: En långfärd i kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvin Porad
hade det skavts en halvmåne och en bit av relingsribban var
bortsliten, varjämte fenan var bortbruten och totalt försvunnen.
Birgers kanot hade stått sig bäst. Den hade bara ett par små hål
och skavsår. Det hela var mycket sorgligt, och jag skämdes
förfärligt över missödet, ehuru jag sökte trösta mig med att äldsta
sonen Lydig, som väckts av stormen vid halvtretiden på natten
och varit ute för att se till kanoterna, fortfarande ansett dem
ligga bra. Han är ju dock son till en lots och har levat större
delen av sitt liv härute.
Kjells kanot var ur leken, det begrep vi genast, varemot Birger
och jag lätt skulle kunna lappa våra farkoster och fortsätta. Solen
sken nu vackert, och medan kanoterna och grejorna torkade tog
vi en promenad ut till Järnas udde för att titta på brotten mot
klippstranden. Det var fullkomligt överväldigande, när de
oerhörda vattenbergen med brus och dån tornade upp sig mot
klipporna och slogs till skum. Man fick en andaktsfull känsla av
naturens väldighet, och man förstod sin egen litenhet och sitt
beroende av vädergudar och allsköns makter. Lotsarna påstod,
att stormen var som en fullgod höststorm. Lydig förlorade nät
för 70 kr. den natten och ett par yrkesfiskare ännu mer. Ett par
bålar skadades trots infödingarnas förtrogenhet med havet. Hela
dagen gick utan att vädret blev bättre, och då vi kröp till kojs
visste vi inte hur det skulle bli med vår färd.
Onsdag 19 juli. Tidigt på morgonen schasade vi upp Birger,
som på en lånad cykel fick åka in till Nordmaling att höra efter
sina Hyskotabletter mot sjösjuka, som trots löfte ej var med
posten föregående dag. Under tiden diskuterade Kjell och jag, hur
vi skulle göra med honom och hans kanot. Efter en mängd mer
eller mindre lyckade förslag beslöt Kjell att helt sonika avbryta
färden för sin del och ordnade med en lastbil, som skulle hämta
frampå dagen. Vädret var bedrövligt med regn och blåst, så jag
ansåg det bäst, att även Birger och jag åkte med bilen till Umeå
för att där avvakta bättre väder.
Vid 12-tiden kom Birger tillbaka, vädret blev bättre, och då
bilen kom, fick Kjell och hans kanot ensamma göra hemfärden.
Birger och jag satte full fräs med översyn av kanoterna, packade,
åt och stog i, och 6,4 5 på kvällen lade vi ut i en förtjusande
aftonsol och fullkomlig vindstilla. Lugn, lång dyning var det
efter stormen, och utan Hysko skulle Birger varit såld. Nu mådde
han som en prins och kunde med ögonen se hur dyningen förde
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
