Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvin Porad: En långfärd i kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En långfärd i kanot
Sedan vi ätit, lade jag mig att sova, under det att Birger rusade
iväg för att plocka smultron. Ett åskväder med regn hotade
oss svårt men tog annan riktning i sista stund. — Vid 6-tiden
hade det lugnat av så pass, att vi styrde söderut igen, och det
hade blivit en lugn och vacker afton, då vi landade på norra
sidan av den ö, där lotsstationen vid Skag är belägen. Uppe
hos lotsarna fick vi telefonera hem till Umeå, och däruppe från
öns toppunkt hade man den pampigaste utsikt över hav och
land. Alla gångar och vägar på ön var mycket väl hållna och
sandade, och växtligheten var frodig. Nere på sandstranden vid
kanoterna lagade vi sedan vår supé, under det att solen sakta
dalade bakom motsatta strandens träd och tände ett färgspel
bland de höga molnen, så att vi på nytt fick en av våra
oförgätliga andaktsstunder.
Vid 10-tiden paddlade vi ut i det smala sundet mellan
lotsstationen och en liten holme norr därom, tog Skags fyr på
vänster hand och rundade Skagen för att i väster och sydväst få
skåda hela prakten av Ångermanlands skärgård sedd från
havet. Skarpt skurna, allvarliga och mörkblå låg där i kvällen
hela raden av öar, vilkas branta klippor från en avsevärd höjd
stupade i havet. Vi har här den högsta kusten vid hela
Östersjön. Längst söderut Ulvöarna på mer än 20 kilometers håll
och sedan närmare varandra Skrubban, Trysunda, Klösan, Vågön,
Råskärsön och Malmön. Detta är skärgårdens yttersta barriär,
och den beslöt vi bryta igenom mellan Vågön och Klösan; jag
antar, det var midnatt, då vi innanför Klösan i kanoterna gjorde
en rast för vila och natursvärmeri.
Så följer vi Trysunda norra kust västerut och börjar få det
besvärligt i en tilltagande motvind. Stranden är tvärbrant på
dessa öar, och det blev en verkligt vådlig studssjö, framförallt
mitt för Skrubban, som tycktes absolut otillgänglig med sina
berg, som från 30—50 meters höjd stupade lodrätt i havet. Vi
hade nog ursprungligen tänkt stanna vid Trysunda, men efter
att ha länsat förrådet av termoste beslöt vi att fara värdshus
förbi och ta Ulvön på en gång. Sedan vi kommit ur den
otrevliga sjön, lyckades Birger mixtra upp sitt segel, och klockan 4
f. m. (fredag 21 juli) kastade vi ankar intill fiskeläget på Norra
Ulvöns nordspets. Birger och jag hade inte haft någon kontakt
med varandra från Klösan, utan jag hade snart fått så långt
försprång, att vi förlorat varandra ur sikte. Mot slutet hade han
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
