Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvin Porad: En långfärd i kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvin Porad
fått vinden mer akterlig och tagit in på mig, så att bara 5
minuter skilde i mål. När man paddlat 43 km på ett dygn och
sista paddelpasset varat i sex timmar, är man litet stel i
kroppen men sover som efter en knockout.
Klockan var 10, då vi steg upp och bröt tältet efter en
ordentlig frukost. Så gick vi till fiskeläget, tittade på stugorna
och det verkligt anspråkslösa kapellet, klättrade uppför närmaste
berg, som bjöd på en ståtlig utsikt över gårdagens paddelsträcka,
och skyndade oss sedan att sticka ut längs Norra Ulvön mot
söder. Tvärbranta, höga bergväggar stupade rätt i havet, och
klyftorna skulle varit idealiska tillhåll för pojkårens rövare och
banditer. Längre söderut blev kusten lägre, och ett par
inbjudande sandstränder hade badgäster. Då vi till sist kom in i
Ulvösundet och landsteg vid Ulvöhamns pensionat, beslöt vi
att fira landgångsorgie och efter rakning i ett väntrum på
ångbåtsbryggan klädde vi oss i gentila landgångskläder och intog
fiskeläget. Det var en varm och solgassig dag, och sedan vi
besett det gamla kapellet och besökt utkiken på bergknallen, tog
vi våra täcken och lade oss att sova före middagen, som vi
naturligtvis skulle intaga bland pensionatets gäster. Efter sömnen
i värmen såg vi nog ganska underliga ut, rödögda, mosiga och
lite yra i mössan, men vi åt en middag, som skulle kunnat
ruinera ett mindre företag. Umeborna tycktes dominera platsen,
men bara ett par exemplar kände igen oss. Halv 8 hade vi blivit
klara för start, och i all stillhet paddlade vi vidare genom
sundet, medan pensionatsgästerna mätta och dästa vrok sig i
omgivningen. Det var skönt att åter vara fri och ensam.
Sedan vi passerat det vackra sundet, satte vi kurs mot
Ytter-näsan, som vi tangerade för att fortsätta till den lilla ön Klubben,
som ligger strax intill fastlandet vid »t» i Dalsberget på
sjökortet. Det var en riktig indianboksö, kal men med tusen
gömställen i fantasieggande klyftor och skrevor. Det var väl vid
Il-tiden, vi landsteg där på inre sidan, och några steg från vattnet
låg den öppna spisen, där många stockvedsbrasor värmt frusna
fiskare och kastat fantastiska och förvridna skuggor mot
klippväggarna runt om. En kraftig järnkätting var inslagen i berget
ovan brasplatsen för kokkärl, och ett par timmerstockar var
uppdragna ur vågornas räckvidd av någon förtänksam karl, som
visste vad hösten förde med sig av köld och mörker. Natten
var ljum och doftande och havet blankt och stilla. Efter någon
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
