Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvin Porad: En långfärd i kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En långfärd i kanot
oskadad innan det blåste upp, väntade någon timme på att den
rådande tjockan skulle lätta och seglade, ja, nu seglade jag
verkligen, in i vad jag sett vara stora farleden uppför
Ångerman-älven. Söndagen blev en strålande kanotdag i mitt liv, jag seglade
halvnaken som på den stoltaste lustyacht mellan badstränderna,
tillvinkad och avundad. Jag frågade efter Edvin, fick en
hälsning från en brygga där han legat över och sovit på natten, att
jag bara skulle fortsätta uppåt. — Jag satte fast skotet och fick
höra ljuvliga ord för en kanotist: »Se, så han sticker iväg!»
Jag hämtade in mjölk och smörgåsar i ofantliga mängder, så att
min kassa smalt ihop till ungefär 3: 50, jag seglade om två
akter-snurror och en långfärdskryssare i storartat övermod. Först
klockan 6 på aftonen tog vinden slut, just när jag hunnit till
ett mycket imponerande sorteringsverk, som jag dock bara
tittade flyktigt på för att hinna till Sollefteå innan mörkret skulle
falla på. Sedan såg jag framför mig ett enda stort
timmermagasin, som uppfyllde hela älven, tyckte jag, och när jag tittade
till höger och vänster för att upptäcka någon genomfart, fann
jag till vänster något som måste vara en förgrening av älven,
frågade en inföding och fick det tillfredsställande svaret, att den
vägen kunde jag komma ända upp till Ramsarån, om jag så ville.
Men i stället för ett par hundra meter — som jag hade tänkt
mig — visade sig älvgrenen tarva över en timmes paddling,
vadan jag inte just blev förtjust, när jag kom fram till älven igen
och fick se, att timmermagasinet fortfarande obevekligt täppte
till vänster sida.
Tyvärr slutar Birgers egenhändiga berättelse här, varför
huvudförfattaren åter får taga vid.
Då Birger märkte, att han befann sig i en återvändsgränd
och att två timmars paddling återstod innan han på nytt skulle
ha hunnit lika högt upp i själva älven, blev han så vred att
för hans ögon flög röda skyar, som förtog synen, så att han
redan efter fem paddeltag hade rivit upp duken på över en
meters längd mot något spetsigt föremål och kvickt närmade sig
älvens botten. Men med den plötsligt påkomna styrka han nu
fick av vreden och det underifrån inrusande vattnet behövde
han bara tre tag för att ta sig iland.
Som oftast vid sådana här tillfällen uppenbarade sig snart en
pojke i 12-årsåldern, som med största beredvillighet deltog i
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
