Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Haglund: Berättelsen om sju nätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De förra kunde jag höra stampa ute i stallet, där det hade
stått en gång i tiden i vinkel mot stugan och med spiltrum för
sextio stycken; de senare kunde jag se för mig i denna
bergslagsnattens spöktimma: hårda i sinne och muskler, sträva om
kind och hand, men trognare än guld och med hela sitt liv
uppfyllt av en enda stor offergärning — sin skönhets, sin ungdoms,
sitt livs offer åt framtiden och framtidens släkte.
En vind full av doft av jord och skördar, av kåda och skog,
av vatten och myrmark drar in genom det öppna fönstret, leker
med den tunna trådgardinen och för Karlfeldts, bergslagsskaldens,
»Aftonbön» till mitt prasslande läger:
Jag vill till ro mig lägga
i nattens svala sköt
och stilla tankar dägga
ur allt vad jag led och njöt.
Av allt jag älskar och hatar,
av sol och is, en flod
skall kvälla som hugnar och matar
mitt hjärta med hälsans blod.
Som örnens ungar få vila
från jagandets heta dag,
skall månljus barmhärtighet sila
hit ner och himmelskt behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
