Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Haglund: Berättelsen om sju nätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Haglund
Redan denna första dag togo vi också cyklistens speciella
privilegium i anspråk och valde på måfå en helt annan väg än kartans
rödkritade och på förhand uppgjorda resrutt. Istället för att fara
över Västanfors och Fagersta och utmed Södra Barken, togo vi
den ginare och trevligare vägen över Malmkärra och Västra
Djupkärra, Bråfors, Hemshyttan och Nor — namn, som det klingar
om i Bergslagens muntliga historia — rullade över det vackra
näset mellan Södra och Norra Barken fram till Söderbärke kyrka
och fortsatte sedan den vidunderligt vackra vägen utmed Norra
Barkens strand förbi Flatenbergs pietetsfullt bevarade hytta,
genom Smedjebacken och Ludvika fram till Laggaruddens
vandrarhem, där till och med en gammal tältliggare måste medge
att det var rätt skönt att ha både hus och bädd och mat
färdiga och väntande på sig. Ty det var inte utan att man kände
sig litet slak efter denna första etapp. I varje fall innan
kallbadet hunnit väcka de slumrande livsandarna.
Bergslagen, den sydliga med gammaldags och fina
brukstraditioner, hade öppnat sig för oss, trohjärtat och naivt. Kartans
vaga löften att den gamla bruksvägen, som vi slunko in på vid
Norberg, skulle föra oss genom slumrande men ännu om
storhetstider drömmande bruksbygder infriades utan vidare.
Först och främst var vägen föga befaren. Den upptrampade
stigen utmed själva vägbanan, som man med saknad minns från
forna tider och som det är så skönt att rulla fram på, den fanns
ännu kvar på långa sträckor av denna backiga och slingriga
berg- och dalbana med ständigt växlande perspektiv. Man anade
aldrig vad som gömde sig bakom nästa backe eller krök. Ibland
var det några granna bergsmansgårdar med lummiga träd kring
knutarna, ibland bara en gammal hyttdamm med kolslam och
vass slagg på botten, men vita näckrosor på ytan och en kull
duniga andungar, som plaskande rymde ur strändernas
skyddande gömslen, ibland endast en ny variation av björkblandad
furuskog och ibland en hage med betande boskap.
Under hela vår sjudagarsfärd tror jag ingen vägsträcka så
tjusade oss som denna. Förmiddagen hade vi ägnat åt Kärrgruvan
och Norberg med deras minnen från den svenska
gruvbrytningens primitiva men fornstora dar, och vad vi där sågo, det gav
oss på något sätt den rätta bakgrunden till hela den fortsatta
resan genom Bergslagen. Men på denna guppiga väg, i dessa
gamla, av allt utom av blomster övergivna hyttbackar, vid de
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
