Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Kungsleden i september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ju att det var älg och tyckte det blev för sent, så vi skulle låta
dom ligga till på morron.
På morron i ljusningen var vi i farten igen. Det var
fortfarande storm. Vi gick till samma ställe som på kvällen, men
där hade han inget väder längre. Vi gick ett stycke under vind.
Då fick han väder igen. Vi stanna och koka kaffe, hunden
var orolig hela tiden. Men vi gjorde oss ingen brådska, för det
blåste så mycket så älgarna kunde inte höra oss ändå. Så gick
vi igen, gick långt och kom in på dåligt land, så vi förstod att
det inte kunde vara älg. Rätt vad det var stanna hund och
titta sej omkring, gick rätt upp över en backe. När vi kom
på krönet, fick vi se en björn komma sakta gående på 50 meters
håll. Vi sköt båda två. Han vråla till och rusa rätt på oss
och slog med ramarna så sten och torv rök i luften. Vi släppte
hund, han sprang rätt på björn och skällde och nafsa, så han
stanna. Vi sköt igen och han stupa.
Det var en stor björn med tjockt späck. Det blev sex bördor
kött och skinnet fick vi 250 kronor för. Tur var det att vi
hade hund, som fick björn att stanna. Det var en fin hund.
Han är död nu.
Men min far sköt många björnar. En gång blev han riven.
Farfar hade skickat ut honom efter en björn. Han hitta honom
i en bärbacke, kröp dit och sköt. Björn kom i galopp förbi
honom och nedför backen. Far hade mynningsladdare, han
gav sig inte tid att ladda om, han sprang efter för att se vart
björn tog vägen. Bakom en stor sten kom han rätt i famn på’n.
Björn rusa på honom, var alldeles i ryggen. Far sprang runt
ett björksnår, runt, runt för livet. Men ett tag rusa björn rätt
igenom snåret och slog till med ramen över högra armen och
benet och rev stora sår genom kläderna. Far slet sig lös och satt
iväg utför backen så hårt han förmådde. Mitt i backen tvärkasta
han åt sidan. Björn fortsatte utför och stupa och var död.
Men far fick ligga länge i varbildning efter det där. Och det
berätta han ofta för oss.
Vi ha inte hunnit mer än några hundra meter ovanför
Teusajaurekåtan på morgonen, när vi stöta på björnspår igen. Två
stora träckhögar mitt i stigen, några dagar gamla, bara blåbär.
— Det är en på den här sidan också. Det är gott om björn
häroppe numera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
