Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hakon Ahlberg: Svenska färder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gå på upptäcktsfärd i vår egen bygd, i vårt eget land, att bli
förtrogna med den natur och den kultur, ur vilken vi själva
vuxit upp.
»Upptäcktsfärd» är kanske ett anspråksfullt ord; vad man ser
och upplever på en sådan färd ha många sett och upplevat förut,
det ger inte några nya bidrag till den allmänna geografien. Men
det är inte heller fråga om något sådant, det gäller personliga
upplevelser och levande lärdomar, sådana som aldrig kunna
hämtas ur böcker eller berättelser.
Vad är det som skiljer turisten från en annan resande? Det
är inte sättet att färdas, inte resans längd, inte dess slutmål, men
det är sättet att se, att uppleva, det är sinnet, med vilket man
färdas. En tågresa mellan Göteborg och Stockholm är vanligen
bara en förflyttning från en ort till en annan, och det faller
knappast någon in att skildra den resan — likväl kan det vara en
förstklassig turistfärd, ja, nära nog en upptäcktsresa, om vi än
en gång våga använda det ordet. Vem har icke i barndomen
eller ungdomen upplevat en sådan upptäcktsresa, när han första
gången färdats ett längre stycke från hemmet. Men det kan
upplevas även senare. Det har väl hänt mången som det hänt mig,
att plötsligt liksom på nytt upptäcka sitt eget land, när man vid
avslutningen av en längre resa från andra länder färdas ett stycke
genom Sverige. Ogästvänligt, fult och trist möter oss hemlandet
vid färjläget i Trälleborg — en av de torftigaste infartsportar,
som något land lär kunna uppvisa — det första intrycket är
beklämmande. Men när Skånes slätter breda ut sig, när de övergå
i böljande linjer, när lövhagar och skogar möta uppe vid
Smålandsgränsen, då har den trista beklämningen gått över i en
annan känsla, närbesläktad och ändå så vitt skild från den förra,
ett oroligt begär att suga upp och bevara varenda en av de
skiftande, välkända och likväl överraskande nya bilderna som rulla
upp sig, att andas doften av ängar och skogar, att sätta foten
på marken och känna sig hemma.
»Känn ditt land» är det motto Svenska turistföreningen satt
över sin verksamhet. Det är ganska mycket sagt, om man tar
det bokstavligt — mellan Ystad och Karungi, mellan Öregrund
och Strömstad är det ett stort och vidsträckt land, och det är
få förunnat att ens tillnärmelsevis lära känna det. Vad vore det
förresten för mening att fara runt Sveriges städer och socknar
— ungefär som att läsa Nordisk Familjebok från pärm till pärm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
