Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Berg: Människan i landskapet. Några anteckningar om Dalslands folkliga kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människan i landskapet
Skogsdal fick med tiden också ett annat karakteristiskt drag,
som kom att i hög grad sätta sin stämpel på bygdens liv under förra
delen av 1800-talet och omkring århundradets mitt. Jag syftar på
de anläggningar av järn- och manufakturverk, sora tillkommo i
anslutning till den av staten bedrivna politik, som syftade till en
förläggning av detta slags anläggningar utanför de egentliga
gruv-och hyttområdena. I Dalsland anlades några järnbruk redan på
1600-talet, men de flesta tillkommo likväl under 1700- och
1800-talen. Några av dessa bruk, som till sin karaktär kommo nära de
bekanta värmländska järnbruken, ha blivit väl kända i den
svenska litteraturen såsom hemorter för en förfinad herrgårdskultur.
Jag behöver endast nämna Billingsfors, Gustavsfors och
Kristinedal. De mera påtagliga minnena i form av bebyggelse äro däremot
ganska fåtaliga, något som väl sammanhänger med den
omvandling, som skett inom det industriella livet i Dalsland under de
senare årtiondena. I stället för de gamla bruken, vilka arbetade med
höga transportkostnader både för framförandet av råvaror och
tackjärn och för utförseln av de färdiga produkterna, ha nu
kommit trämasse- och sulfitfabriker, vilka på sitt sätt söka utnyttja de
värden, som ligga i de gamla brukens skogar. Det är ett nytt
Dalsland, som likväl på ett naturligt sätt inpassar sig i den gamla ramen
och skänker nytt blod åt bygder, som eljest skulle ligga utanför det
verksamma livets område.
Den kanske allra största betydelsen av dessa bruksanläggningar,
som lågo utplanterade i landskapets olika delar, var den möjlighel
till arbetsförtjänst, som de skänkte befolkningen, och detta
åstadkom samtidigt en rörlighet inom folklivet, som lät kulturnyheterna
lättare vinna tillträde. De omfattande transporterna skedde genom
förning, särskilt vintertid, av den kringliggande traktens bönder.
De resor som företogos blevo ibland ganska vidsträckta; ännu
för ett par årtionden sedan kunde man få höra personer, som
själva varit med, berätta om dessa färder. Att köra fora till och
från Göteborg hade i regel varje vuxen man varit med om, och
gå vi litet längre tillbaka i tiden, gällde detsamma staden Halden
i Üstfold i Norge. Denna stad var i själva verkel en huvudort för
hela landskapet Dalsland och har spelat stor roll i
kulturutvecklingen på olika sätt. Gränshandeln med Halden gick ju lugnt och
fridfullt för sig under 1800-talet, men tidigare hade den varit en
allvarlig nagel i ögat på myndigheterna. Det var säkerligen heller
icke endast småhandel det rörde sig om. Man har anledning att
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
