Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Berg: Människan i landskapet. Några anteckningar om Dalslands folkliga kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Berg
sätta tilltro till uppgifter om att också en stor del av den
dalsländ-ska timmer exporten i äldre tid skedde över Norge. Säkerligen bör
man också tänka sig, att de svenska myndigheterna, när de anlade
Åmåls stad vid tiden kring 1600-talets mitt, ha tänkt på denna
omständighet och velat skaffa en egen stad åt provinsen. Så skedde ju
också, men försöket att till denna plats koncentrera handelsutbytet
måste sägas ha i stort sett misslyckats. I stället kom Göteborg trots
sin avlägsenhet att få en viss karaktär av landskapets huvudstad.
Detta sammanhängde icke minst just med bruksrörelsen och de
intressen de göteborgska handelshusen hade i denna och senare
också i skogsdriften här uppe.
Vill man se några spår av den gamla byggnadskultur, som
odlades av de bättre situerade klasserna inom landskapet, får man
emellertid söka sig ned till de numera icke alltför talrika boställen
och småherrgårdar, som ligga på Slättdal. Här kan man till och
med finna en sådan liten karolinsk byggnad som den å sid. 72
avbildade från Bjurhem i Frändefors. Annars rör det sig vanligen
om låga envåningslängor, nära släktingar till dem, som vi känna
från Västergötlands små herresäten.
Det är självklart att befolkningen i norr, uppe i de skogrika
bygderna, icke alltid har haft lätt att skaffa sig levebröd. De
konjunkturväxlingar, som förekommo i gamla dagar liksom nu för tiden,
satte en allvarlig prägel framför allt på orter, där man icke hade
jordbruket och den egna lotten att ty sig till. Under svåra år hände
det också att bönderna nere i Sundal fingo motta skaror av fattiga
norrifrån, som sökte hjälp i nöden. Eljest blev det framför allt
handaslöjder!, som fick hjälpa upp inkomsterna för de mindre
besuttna. Men konstskickligheten har ingenstädes i provinsen varit
synnerligen uppdriven. Så har möbelsnickeriet och möbelmåleriet
uppträtt i rätt klumpiga former, och endast vissa snickare, som
arbetade i gustaviansk och Karl-Johansstil, ha nått någon större
elegans. Vidare är alt nämna korgflätningen, som uppnått goda
och stundom påfallande vackra resultat. På det textila området
nådde man däremot endast undantagsvis utöver de rena
bruksprodukterna. Men vi möta i stället ett sådant specifikt hantverk som
halmhattstillverkningen i Ärtemark, icke gammalt visserligen men
blomstrande alltsedan 1870-talet. Vid denna tillverkning använder
man pressformar av täljsten, något för orten karakteristiskt,
vilket sammanhänger med den rätt kraftiga förekomsten av denna
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
