Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Kjellin: En värmlänning reser genom Dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Har du läst, vad dansken Erik Bogh berättat om en herre, som
1846 kom till Åmål och upplevde ett äventyr?» var Linders första
hälsning. Jo, det hade jag och visste till och med, att den herrn
var Erik Bogh själv och att äventyret står i hans 1876 utgivna
»Udvalgte Fortællinger». »Och ändå vågar du dig hit», småmyste
han, »men jag förstår, att det är äventyret, som lockar
värmlänningen».
Fyra ögon se mer än ett par, säger ett gott gammalt ordspråk,
och när jag så upptäckte, att min färdciceron förskaffat oss »Starke
Oskar», Åmåls bästa och godmodigaste chaufför, även kallad
»Brottarn», till resemarskalk, kände jag, att vi med gott samvete
kunde starta vår upptäcktsfärd genom det vackra men bortglömda
Dal. Outtröttlig var denne hedersman både vid ratten och i att ge
nyttiga upplysningar om vägar och sevärdheter. Överallt var han
lika hemma, och hela Dal tycktes också känna honom. »Åh, är det
du, Oskar», hette det, var vi färdades fram, och med det
lösenordet var det liksom om alla dörrar öppnades för oss.
»Dalbon har en utpräglad känsla för värdet av sin provins» har
doktor Axel Härnelius sagt i ett föredrag vid Dalslands hembygdsförbunds
bildande i Åmål den 13 mars 1918, och det är visserligen
sant. Och i otaliga hembygdsdikter har denna känsla tolkats och
biktats, även om deras ord och toner icke nått ut över
landskapets gränser. Som »en psalm i moll» har den förutnämnde
Lindwall förnummit den treklang, som »de stora skogarna, de många
sjöarna och himlens oändlighet» framkallat i hans själ. »Det är
hembygdens sång för ensamma, inbundna människor, som arbeta
hårt och försaka mycket, men som älska och vörda den jord, som
sett dem födas.»
»Från Norges gräns till gyllne Vänervåg
ett forntidsland, ett framtidsland jag ser,
med sina tusen sjöar varmt det ler,
dess anblick gör mig glad och varm i håg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
