Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erland Borglund: Steneby hemslöjdsförening. En nyorientering inom hemslöjden på Dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erland Borglund:
STENEBY HEMSLÖJDSFÖRENING
EN NYORIENTERING INOM HEMSLÖJDEN PÅ DAL
När greve Sparre, landshövding i Alvsborgs län, började sin
kampanj på 1860—70-talet för en bättre sakernas ordning på
hemslöjdernas område, möttes han att börja med av motstånd, ja, till och
med åtlöje. En tidning frågade spydigt: »Afses dermed införandet af
de tider, då en drottning Penelop väfde sina klädningar och hennes
konungslige make med egen hand tillverkade sina husgeråd?» varpå
Sparre svarade: »Nej, ingalunda, men möjligen att sätta i praktik
den satsen i vår katekes: ’arbetsamhet befordrar hälsa och välstånd,
hindrar många tillfällen till synd’ samt möjligen att söka förmå våra
damer liksom våra herrar att åt en nyttig verksamhet egna en del af
den tid, som användes af de förra åt bemödandet att öfverträffa
hvarandra i grannlåt, af de senare åt dagdrifveri, festande och spel.
Arbetets ära, dess fröjder, dess lycka bör delas af alla samhällets barn.»
Uppfostrarna ute i bygderna förstodo bäst slöjdentusiastens
strävanden, men de styrande i socknarna menade, att det var »bara jåleri att
peltongarna skulle tälja pinnar å tösera sy och stecka i skolan. Så’nt
kunde de göra hemma å ente uppta tia me de i skoln.» Ovanstående
uttalanden äro hämtade ur en uppsats i Dalslands fornminnes- och
hembygdsförbunds årsbok 1930, där den intresserade kan få en
inblick i gångna tiders hemslöjd och hantverk på Dal. Sakkunskapen
håller före, att landskapet på ett par undantag när ej gjort sig känt
för någon mera utvecklad hemslöjd. I mitten av 1800-talet påstår
prosten Johan Hammarin i en skildring av Färgelanda pastorat att
»I slöjder finnes knappt i hela riket okunnigare allmoge än i Västra
Dal. När man undantager åkerredskap, dem en och annan kan
klumpigt tillyxa, förstår ingen något annat än vanliga jordbruksarbeten.»
Betyget är ju ej glänsande, men nog förstår man av de rester av
allmogekultur, som samlats på olika platser i och utom landskapet, att
så alldeles bakom har dalbon ej varit, åtminstone ej i skogsbygderna.
Hungertid, emigration, avskilt läge äro några faktorer, som
medverkat till att dalbon ej förmått framvisa för oss efterkommande en rikare
allmogekultur än vad som är fallet.
De försök till en uppryckning av hemslöjden inom landskapet, som
på senare tid föranstaltats, ge vid handen, att landskapets befolkning
ej är så »gördåli» som man fordom hållit före. Det finns såväl
handafärdighet som vilja till ett bättre sakernas tillstånd, helst sedan man
funnit att arbetet kan ge ekonomiskt utbyte. Standard och kvalité
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
