Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Nordström: På skidor i Västerbottensfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Torsten Nordström:
PÅ SKIDOR I VÄSTERBOTTENSFJÄLLEN
Det var sedan länge avgjort att vi skulle till fjälls tillsammans,
min vän Edvin Porad och jag, med start Mariebebådelsedag. Vi
hade tänkt förlägga turen till Jämtland. Största svårigheten var
som vanligt att få tag i tredje man. En vecka före den
överenskomna startdagen ringer telefonen en kväll ungefär klockan halv
elva, jag väcks ur min ljuva slummer och rusar upp för att få reda
på att Umeå önskar tala. I andra ändan står Edvin och förklarar,
att vi far inte till Jämtland, vi far till Västerbottensfjällen i stället.
Edvin hade fått tag i en umepojke, som ville upp för att ta
fotografier. Jag fick en dags betänketid. Nästa kväll ringde jag och
accepterade. Vi skulle träffas i Storuman den 25 mars och starta
därifrån tillsammans.
Efter besök i Sollefteå för proviantering och anskaffning av
draghund med pulka mötte jag Edvin och vår tredje man på
Storumans järnvägsstation Mariebebådelsedags kväll. Jag var mycket
stolt att få visa dem draghunden Lorry. Vi hade under färden
Sollefteå—Storuman hunnit bli goda vänner.
I Storuman stannade vi över natten. Det enda, som var fullt
bestämt än så länge, var att vi skulle med bil till Björkfors cirka
2 mil bortom Tärna för att därifrån starta vår skidfärd. Vår tredje
man visade sig vara en gymnasist från Umeå, Bertil Ekholtz, som
tidigare gått mycket i Västerbottensfjällen, dock endast sommartid.
Vi hoppades ändå få nytta av hans erfarenheter.
Bilfärden till Björkfors anträddes klockan 5.30. Det var ännu
relativt mörkt och termometern visade cirka —20° C. Nu började
alltså den färd på allvar som vi drömt om sedan månader
tillbaka. Vi foro fram på välplogade vägar med meterhöga snövallar
på båda sidor. Snart blev det full dager. Himmelen var helt blå,
vädret stilla och kylan höll i sig. Landsvägen följer i stort sett
Umeälven. De första två milen foro vi utmed norra stranden av
Storuman. Vart man såg, endast högrest kraftig barrskog, här och där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
