Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björn Collinder: Lappväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lappväsendet
Lappland stiger lapparnas behov av kontanter i mycket raskare
takt än köttpriset, eller med andra ord: existensminimum, räknat
i renantal, ökas rätt hastigt. Därtill kommer att man i stor
utsträckning har övergått från intensiv till extensiv renskötsel, från sträng
till slapp vällning. Den nya metoden kräver ökade markutrymmen,
och när den tillämpas så att en och samma lapps renar kunna vara
spridda över flera kyrksocknar, då utgör den rentav ett hot mot de
små hushållens tillvaro. Förr utgingo dränglönerna i aveisrenar; i
och med att man övergår till kontantlön omöjliggör man praktiskt
taget bildandet av nya renhjordar. Flertalet renhjordar äro så små
att de inte tåla med att skiftas ut på flera arvingar.
Föliden av allt detta blir att en stor del av den lapska
folkstammen måste pröva andra utvägar till sin försörjning. Och detta är i
och för sig ingen ny företeelse. Redan i gamla tider förekom det att
fattiga svenska lappar slogo sig ned vid norska kusten som fiskare,
och under de sistförflutna tvåhundra åren ha lapparna gjort en
betydande insats i de svenska lappmarkernas bebyggelse. Detta
gäller i särskilt hög grad för Åsele och Lycksele lappmarker. Vi
måste göra rent hus med föreställningen om en renodlad
motsättning mellan lappen-nomaden och svensken-nybyggaren. Det
är inte två folkstammar eller två raser som stå mot varandra i
Västerbotten, utan två kulturformer, eller rätt och slätt två
näringsfång. Lappen, som har ärftlig ensamrätt till renskötseln, har sett
sig nödsakad att i stor utsträckning slå sig på gårdsbruk, och under
en övergångstid, som kan omfatta flera släktled, kan han
framgångsrikt förena renskötarens yrke med bondens. I
Ångermanälvens och Umeälvens ådalar är nötaveln lönande ända uppe
emellan högfjällen. När det kommer till en kraftmätning mellan
gårdsbruk och renskötsel måste renskötseln förr eller senare ge
vika. De enskilda nybyggarnas härstamning är i det
sammanhanget av mindre betydelse. Härvidlag är det inte etnologiska,
utan ekonomiska lagar som råda. Man kommer inte långt med att
dekretera att »lapp skall vara lapp».
Renskötseln i vårt land föder femhundra eller sexhundra
familjer, och den årliga avkastningen kan uppskattas till minst en och
en halv, högst tre millioner kronor. På Västerbottens län belöper
sig en femtedel, alltså högst vidpass en halv million. Om man tar
hänsyn till att renskötseln hör till de näringsgrenar som
frambringa rena behovsvaror och att dess upphörande skulle innebära
att en del av vårt land, i ytvidd motsvarande Holland och Belgien
14. STF 37. O/M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
