Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Genom Kinda och Ydre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom Kinda och Ydre
Tomestorp intill det uppväxande samhället, till hans förfäders
land, det sedan tidernas begynnelse från yttervärlden avskilda
Ydre.
Vad han här fann var en landsände, där livet ännu levdes
som i »gamla tider», där impulserna utifrån genom de
bristfälliga kommunikationerna voro de minsta möjliga.
Vad vi sena tiders människor, som under några
semesterdagar söka oss bort från oron och jäktet, kunna finna här är en
smula vederkvickelse. Alltjämt är Ydre ett stycke land, som i
många avseenden förskonats från de ofta mindre tilltalande
drag, som en alltför forcerad utveckling understundom
påstämplat den svenska landsbygden. En färd genom Ydre blir något
sällsynt rogivande.
Jag fortsatte från Tomestorp över sundet mellan Övre och
Nedre Föllingen och därifrån på en väg, där knappast någon
bebyggelse skymtade, ned till Tidersrums kyrka. Denna socken
tillhörde förr Ydre och befolkningen som var ytterst fattig — det
var inte mycket att hämta ur den magra jorden — kallades
»trä-kläppabor», därför att man inte hade råd att hålla sig med
en järnkläpp i kyrkklockan utan fick nöja sig med en av trä i
stället. Kyrkan, en av våra få bevarade medeltida träkyrkor,
ligger utomordentligt vackert — eller rättare har legat, ty flera
vanprydande byggnader av färskt datum tränga sig tätt inpå kyrkan,
och ett stort grustag gapar som ett sår i den mäktiga tallkrönta
grusåsen, som i orört skick skulle kunnat bilda en så praktfull
bakgrund till den enkla, vackra träkyrkan.
Ju mer man avlägsnar sig västerut från Kisa desto mer
utplånas de våldsamma motsatserna i denna bygds natur, och
när man nalkas gränsen mellan Kinda och Ydre, som går en
halv mil väster om Tidersrums kyrka, har landskapet fått en
helt annan och lugnare karaktär.
Jag minns denna färd västerut väl. Efter ett par långa sugande
backar har man gett sig skogen i våld. I krokar och knixar
löper vägen fram. På sidorna om den har man blandskog,
björk och gran i skön omväxling. Allting verkar tyst och orört.
Men så, helt plötsligt utan övergång, skymtar en rödmålad
liten stuga mellan björkstammarna. Prydlig och stillsam ligger
den där, omgiven av några lavövervuxna fruktträd och med en
knotig ask på gårdsplanen. Ett potatisland och några åkertegar,
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
