Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Hav och land. Några östgötabilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hav och land
och långt in över östgötaslätten. De kala berghjässor som nu
höja sig över åkrarna vid Roxen, kring Linköping, voro på den
tiden låga bådar i vattenbrynet, där tusentals salar trängdes och
vältrade om varandra som i denna dag på Själgrunden utanför
Harstena. Skapelsen upprepas, livet upprepas.
I de norrländska dalgångarna mellan fjällen lever svensken
i denna dag av boskapsskötsel, jakt och fiske på samma sätt som
forntidens folk i södra och mellersta Sverige och liksom
nybyggarlivet däruppe ger en bild ur vår lanthushållnings forna historia,
så företer fiskarbondens livsföring i mångt och mycket en
ålderdomlig bild. Där som här tränger människan ut i
naturlandskapet, och gamla hushållningsformer gå igen. Det är forntiden
i dagens verklighet som träder emot en främling härute i
havsbandet.
I Harstena råder i många stycken den samfällighet som gav
sin karaktär åt byalivet i gamla tiders Sverige. Det gäller slåttern
på ängsmarken i byn såväl som vissa fiskeplatser och framför
allt säljakten. Slåttern är gemensam och höet delas upp efter
hemmanstal. Platserna för ålhommorna skiftas ut till
byamännen, olika för olika år, så att ingen får stanna på bästa plats
till förfång för de andra. Likaså en del platser invid land för
strömmingsskötarna. För övrigt fiskar var och en för sig med
egna don. Kobbarna för vårskyttet utskiftas också, allt efter
hemmansdel. I sälslagen, denna vidunderliga jaktform, som med
säkerhet har anor från forntidens sälbådar, deltar man också
efter hemmanstal, 2 man från 1/8 hemman, 1 från 1/16, 1
varannan gång från 1/32 och så vidare. Och inkomsten av de
dödade salarna, »bådpengarna» som det heter, delas sedan efter
samma normer.
På de små åkrarna i Harstena har var och en av de tretton
åboarna sin lott, som aldrig bytes; varje åker är alltså delad i
tretton lotter. Det finns inga hästar eller oxar på ön, och all
brukning måste därför ske för hand; man gräver upp jorden
för potatisen, som odlas flera år i följd på samma lott för att
omsider ersättas med en havregröda med insåning av klöver.
Sedan blir det vall några år och så potatis igen. Det är hela
jordbruket i Harstena.
Allas stora intresse är havet, fisket, sälslagen, och jag gissar
att pojkarnas tankar dväljas mest därute när de knoga med
spade och dynggrep i åkerlanden mellan bergknallarna.
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
