Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Hav och land. Några östgötabilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hav och land
först och sist motorerna, ha här som annorstädes i våra
skärgårdar förändrat livets villkor. Till vilken grad detta skett
förstod jag när jag satt där i en av stugorna och samtalade med
en av den gamla tidens män. Han är över 80 år, började på
sjön vid tolv års ålder, var sedan skeppare och slutligen
lång-lots i 22 år. »Då har en sett lite och vet hurdant livet är», sade
den gamle sjömannen. Med sin långa livsgärning tillhör han en
gången tid, den gamla skärgårdstiden före motorernas epok,
skutskepparnas tidsålder, när det bara i Tyrislöts by i Sankt
Anna fanns 13 skeppare; nu finns det en enda kvar i hela den
stora skärgårdssocknen. Carlsson, så heter den gamle, var den
förste skepparen från denna skärgård som gick på Norrland.
När han gav sig ut på den första resan dit, sade de tolv andra
skepparna i Tyrislöt alla med en mun: Du är tokig, Carlsson,
du kommer aldrig igen! Det skulle vara försmädlighet det där,
menade gubben, men jag kom igen, jag, och sen var det många
efter mej som tog samma väg.
På den tiden fick man ro till Gryt; det var en halv dags
mödosam färd in genom den djupa skärgården, samma led som
vi fara idag med motorbåt på en och en halv timme, över breda
fjärdar, genom smala, krökande sund. Mellan kobbar och kärva
tallskogsöar, förbi Kråkmarö by, som ligger där mot fjärden
famnad av gråberg, som en sista uppenbarelse av den hårdhet
och tyngd som vilar över öarna härute och så förunderligt
bryter sig mot de rörliga, lekande vattenytorna en sådan dag som
denna i månaden maj. Men när hösten sätter in, och den långa
vintern, då grånar och mörknar allt härute och intet utom
fjällen i vårt land är väl så urvilt, så hårt och avvisande som
utskärgården i den mörka tiden med sina stenansikten i
stormsnö, is och rykande sjöar. När båtar och skotar överisas och det
varken bär eller brister. Då är det ett äventyr att »gå i land», som
det heter i Harstena, ett äventyr och ibland en omöjlighet. Då
återkommer för några veckor den gamla tiden med sin isolering härute
i havsbandet — kännbar nog för öarnas folk trots telefon och radio.
Vi gick i land, mitt värdfolk från Harstena och jag, i den lilla
hamnen norr om Gryts kyrka. De hade sina ärenden i kyrkbyn,
jag skulle fortsätta min färd inåt Östergötland.
En resa från skärgården inåt Östergötland är, om man så vill,
en färd tillbaka i bygdens och odlingens historia. Från Gryt upp
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
