Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ut i markerna - Gösta Selling: Stadsbon i naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
njuta av ett omväxlande sceneri. Fåfängor blev den populära
och lätt sarkastiska benämningen på sådana anläggningar, av
vilka en, den s. k. Lundins fåfänga från 1770-talet, ännu i dag
utgör ett markant inslag i Stockholms stadsbild vid infarten
från Saltsjön.
Det vore orätt att även i en så summarisk överblick som denna
förbigå Djurgården, den första verkligt demokratiska rekreationsplats,
som Stockholm ägt, och som allt sedan Gustav III:s tid
spelat en stor roll i huvudstadens sommarliv. Djurgården var
inte endast kunglig jaktmark med jägarboställen och hjorthagar.
Från Karl Johans tid fanns här också ett lustslott, och det öppna
Gärdet gav plats för militära parader och övningar, som voro
omtyckta folkskådespel. Här funnos också förnäma sommarställen
kring stränderna och hult och hagar, dit arbetsfolk och
hantverkare kunde ha utflykter med picknickcr och lekar.
Utflykterna kunde också gälla de många krogarna, »vilka med
hela sitt myller av lokaliteter och personager står fram för oss
— lyriskt förskönat — i den bellmanska diktningen». Tyvärr
måste man nog konstatera att sommarutflykter i äldre tid gärna
kombinerades med ett visst mått av alkoholkonsumtion — även
om målet inte var någon krog eller ett utvärdshus.
Ångbåtstrafiken öppnade nya naturområden för stadsborna.
Den medförde de första av de många trafikrevolutioner, som
förändrat städernas topografi och stadsbornas livsföring under
det senaste seklet. Redan på 1820-talet började de första
hjulångarna, med skorstenar höga som master, att trafikera Mälaren
i reguljär fart och med lustturer, som piggades upp av bullrande
musik och lämpliga strandhugg. Litet senarc började också
Stockholms skärgård trafikeras, och man kan lätt se hur långt
ångbåtslinjerna nådde genom de schweizervillor med torn och
utsprång, med lövsågningsornamentik och glasverandor, som
växte upp utefter stränderna. Det tillkommer vid denna tid en
detalj, som senare blir nästan ofrånkomlig vid ett riktigt
sommarställe under hela 1800-talet, det pittoreskt utstyrda badhuset
med sin gungande och slemmiga sump. Skärgårdens och badhusens
popularitet bottnar till stor del i den intensiva propaganda
för salta bad, som läkarvetenskapen alltsedan 1800-talets mitt
bedrev. En göteborgare drar väl på munnen när man talar om
salta bad i förbindelse med Stockholms skärgård, men man kan
ju i delta sammanhang påpeka, att en stockholmare lärt många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
