Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunhild Tegen: På minnesvägar i Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På minnesvägar i Medelpad
krafter och man hoppas också snart kunna få ett vandrarhem till
stånd. Inte långt därifrån ligger kyrkan på en udde i sjön Havern,
byn heter helt enkelt Vallen, och där ligger en fridlyst jättesten,som
en gång utgjort gränsmärke mot Norge. Kyrkan är av
precissamma 1800-talstyp som de flesta nya kyrkor i Medelpad, en stor
vit kyrka med torn och lanternin och tornur. Ett utsökt
undantag från denna regel utgör Borgsjö kyrka från 1700-talet, elegant
och läcker ut- och invändigt. Den verkar förmögnare än alla
andra kyrkor, och förklaringen får man genom en minnestavla
över södra ingången, där donator prisas inför allt folket såsom
den där skänkt 30 000 daler kopparmynt tiil det nya templet.
Till alla dem som besöker Borgsjö vandrarhem — eller kommer
farande här förbi — riktar jag en uppmaning: kyrkliga eller ej,
försumma inte att se denna vackra kyrkas interiör! Dess graciösa
1700-talsmålningar är underbart vackert bevarade och
konserverade. Hela kyrkan verkar mera en förnäm gammal herrgård
än ett gudshus. Men den väldiga vackra klockstapeln utanför
har en bestämd religiös prägel. Den byggdes sommaren 1786
av Håsjöstapelns mästare, Per Persson i Stugun. Bönderna gjorde
dagsverk i tur och ordning, ungefär tre dagar på varje bonde,
säger en gammal dagsverkslista.
I Haverö får vi det verkligt överväldigande intrycket av
skogen. Man far mil efter mil i full fart genom »skogens pelarsal».
Uttrycket är här på sin plats, ty underskog, ris och granskägg
är bortrensat, och furorna står som pelare på lagom avstånd
från varandra och granarna är fina som på ett julgranstorg i
Stockholm. Detta är bolagsskogarna. De enskilda böndernas
skogar ser något annorlunda ut. De kan inte skötas på samma
rationella sätt. Därför anser många att de illa omtalade bolagen
gjort landskapet stor nytta med att ta hand om skogsvården.
Visserligen köptes skogarna ibland billigt — »för 300 daler och
7 silkesschaletter» står det i ett gammalt köpekontrakt — men
den enskilde kunde inte utnyttja skogen till dess fulla värde,
han kunde endast använda den till bränsle och byggnadstimmer.
Bolagen har anlagt flottleder, byggt sågverk och
cellulosafabriker, som tar vara på timmer av mindre dimensioner, de har
rationaliserat skogsvården så att en skog nu inte får stå i det
oändliga och växa och ruttna. 80 år gammal är skogen mogen
för avverkning, det lönar sig inte att liksom många enskilda låta
den stå i 120 år, då minskar dess värde.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
