Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunhild Tegen: På minnesvägar i Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guiihild Tegen
Men genom bolagens — eller koncernens — beroende av
världsmarknaden för avsättning av trämassa, har minsta
skogsby i Medelpad fått känning av världsläget. När sågverken råkade
in i en kris på grund av att Finland och Ryssland kunde sälja
sina sågade varor billigare, blev det arbetslöshet för
skogshuggarna i Haverö. Sedan blomstrade massafabrikerna upp,
och det blev åter bättre tider. Så svingar alla med i
konjunkturkurvans vågrörelse. Nu är det goda tider i skogssocknarna igen,
skatterna är drägliga, arbetslösheten minskar.
Och dock hör Medelpad till de sämst ställda landskapen
ifråga om arbetslöshet och skatter. Av landskapets 115 000
invånare är de flesta självägande jordbrukare, som livnär sig
enkelt av jordens gröda, potatis och mjölk, men särdeles goda
skatteobjekt är de inte. Omkring 5 600 arbetare sysselsätts i
cellulosaindustrins tjänst. För att sköta de stora fabrikerna, t. ex.
Östrands sulfatfabrik, behövs ett förvånande litet arbetarantal,
ty maskinernas kapacitet är driven till sin högsta höjd. Och ur
viss synpunkt är det väl, åtminstone säger man sig det när man
sätter högsta fart på bilen för att komma ut ur den kväljande
luktens område. En sulfatarbetare blir aldrig »luktfri», påstår
man. Det känns på långt håll varifrån han kommer, han må
ha bytt och tvättat sig och tagit ledigt från jobbet. Lyckligtvis
vänjer sig människan vid allt, även vid denna lukt, men vi som
bor på andra orter beklagar ändå öppet eller hemligt dem som
måste vänja sig vid sådant. Men det finns ju också folk som
beklagar sjuksköterskor! Vi kör vidare till en absolut industrifri
socken — Ljustorp.
När man går fram efter personliga minnens kompass och inte
systematiskt vetenskapligt, då kan man springa från Haverö till
Ljustorp via Ostrands sulfatfabrik. Medelpad har egentligen fyra
floder eller åtminstone floddalar och inte bara som man vanligen
anser två. Mellan Ljungan och Indalsälven har vi
Selångers-dalen med den obetydliga Selångersån. Den dalen kom
emellertid att bli platsen för landskapets enda stad. Man tror till och
med att denna mellersta väg givit landskapet dess namn —
me-delpad eller pfad. Någon liknande betydelse kan man med bästa
vilja inte tillskriva det fjärde vattendraget, Ljustorpsån, som
ringlar sig fram genom den öppna vackra Ljustorpsdalen. Att
jag envist uppsökte denna socken med förbigående av det
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
