Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Ahnlund: Det gamla Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Ahnlund
mera bortförda »Sankt Olas gryta», en större sten med en
skålformig fördjupning, enligt folktron uppkommen genom ett
mirakel, när gudsmannens häst skulle vattnas vid genomfärden. Och
uppe i Haverö visas en sten i Kyrksjön med märken efter
me-darna på hans kälke. Legenderna fortsätta sedan inåt Jämtland.
Fantasiens fromma vävnad är lätt genomskådad, men det faller
i ögonen, att de vittnesbörd om Olof Haraldssons personliga
närvaro, som dessa sägenartade berättelser dock kunna innebära,
Det äldsta medelpadsvapnet erinrar med
sitt pitgrimsstandar, där S:t Olofs
sinnebild, yxan, är infälld i den vajande duken,
om vallfarternas betydelse för landskapet
och också om de livaktiga förbindelserna
med Norge. — Rekonstruktion efter ett
medellida landskapssigill.
knappast någonstädes komma så konsekvent till uttryck som just
efter denna nordsvenska trafikled. Att de tala sanning i själva
kärnpunkten kan ingalunda anses uteslutet. Ja, det är av
allmänna samfärdshistoriska skäl ganska troligt, att konungen med
sina svenska hjälptrupper valde denna väg på sin sista färd över
Jämtland till Stiklestad, sommaren 1030. Ett namn som Sankt
Olofs hamn behöver ej vara mycket yngre.
Det vore lockande att dröja vid detta medeltida Medelpad och
icke minst vid dess förnämsta minnesmärken, kyrkorna, av
vilka dock de allra flesta gått förlorade. Jämte den på Alnön står
endast Lidens kvar i behållet eller återställt skick. Som
byggherre uppger traditionen här en från Finland bördig driftig
prästman, Josephus, som verkade i Indal och Liden på ärkebiskop
Jakob Ulfssons tid, en av kyrkobyggnadsverksamhetens stora
perioder i vårt land. Denne Josephus skall dessutom ha byggt
eller ombyggt kyrkor ej blott i Indal, huvudförsamlingen, utan
också i Ljustorp, Skön och Selånger; hans namn kunde
förtjäna ett rum i svensk arkitekturhistoria. Efter sålunda väl
förrättat värv omkom han en olycksdag i en av Indalsälvens forsar
mot Jämtlandshållet; hans livlösa kropp fördes många mil av
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
