Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Ahnlund: Det gamla Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gamla Medelpad
strömmen men hittades vid sockengränsen och jordades i Indal
vid ingången till den av honom uppförda kyrkans vapenhus
under ett stort stenblock. Man tror sig för ej länge sedan (1921)
ha återfunnit denna grav. Herr Josephus levde, såsom en
urkund visar, ännu 1485. Hans liv och död formade sig liksom till
en symbol för två starka, strömmande makter i landskapets
medeltida tillvaro: kyrkan och älven.
Grannlandskapet i söder, Hälsingland, var Medelpads
sannskyldiga moderlandskap. Närheten och likartade
naturförhållanden medförde självklara överensstämmelser i levnadssätt
och annat. Vid ett så grundläggande förfarande som jordens
uppmätning för skatt brukade man på båda hållen samma regel
och räknesätt, efter mål, medan man i Ångermanland utgick
från det s. k. selandet. Ett ganska tydligt exempel på de
förstnämnda landskapens samhörighet och enhet ger utbredningen
av runstenarna, särskilt upplysande för den första kristna tidens
folkliga kulturgränser. De fortsätta nämligen från Hälsingland
utan avmattning in i Medelpads kustbygd, men upphöra sedan
med ens. Likheter som dessa ha naturligen icke uteslutit
viktiga skiftningar, både i sedvänjor och lynnesdrag. Så syns
dragningen till sjön, till skeppsfarten och fisket, varom strax
blir tillfälle att närmare tala, tidigt ha varit allmännare
utpräglad hos medelpadsbon.
Iakttagare under gångna århundraden ha haft delvis olika
meningar om folkkaraktären i Medelpad. Om redbarhet,
arbetshåg och goda seder finnas flera vittnesbörd. Några ha tyckt sig
märka en inbundenhet, som stack av mot det ljusare
hälsingelynnet. »Vi befunno här och hela Medelpad», skriver Urban
Hjärne 1685 med särskild tanke på Tunabygden, »att det är
en stor åtskillnad mellan hälsingarnas vänlighet och deras».
Avgjort gynnsammare utfaller Arvid Ehrenmalms jämförelse
1741, dock ur en annan och kanske mera utvärtes synvinkel:
»Folket är här stort, starkt, vigare än i Hälsingland, kvickare,
slugare och benägnare till handel.» Tilläventyrs har nötningen
mot en gammal allfarväg i mer än ett stycke övat sin verkan.
Mera ögonblicksfärgade, får man kanske medge, men
uteslutande soliga äro den unge uppsalastudenten Johan Erik
Forsströms reseintryck från Sundsvall en vårdag 1800, under
en tid av goda konjunkturer för den idoga trävarustaden.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
