Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Hèrnod: En svensk industriell storbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Hèrnod
Men vi återgå till 1860-talets mitt.
Mellan alla dessa sågverk runt bukten och själva staden
uppehölls trafiken av en svärm ångbåtar i samma stil som de, vilka
trafikera Stockholms skärgård, och längs stränderna skimrade
det som en jämn fortlöpande gul bård, det var brädgårdarna,
och utanför dem som en färgrik frans på bården : framför allt
segelfartyg men också lastångare, del hela i ett perspektiv, som
ej tycktes vilja taga slut. Detta var den bild, som kom Elias
Sehl-stedt att fälla de bevingade orden: »Såg vid såg jag såg,
varhelst jag såg.»
Och ovanför varje brädgård skymtade så till sist bland björk
och hägg, asp och rönn de berömda disponentbostäderna.
Det var den strålande sågverksdisponenttiden, ångsågarnas
högkonjunkturperiod. Det var under den perioden
Baggböle-skandalen ägde rum. Det var också de glada festernas tid,
fester, som efter vår tids förhållanden inom olika samhällslager
kanske icke voro så märkvärdigt luxuösa, även om flaggprydda
bogserbåtar, kulörta lyktor, bengaliska eldar och raketer till
synes gåvo intrycket av lysande förhållanden.
Det var också under den epoken, som Oskar Dickson i
Göteborg var intressent i det distrikt, dit han någon gång
sommartiden brukade komma på besök med sin jakt. Telefonen fanns
inte då, och från sjön kunde man inte avisera ankomsten. Det
var en viktig tilldragelse, när Dickson kom, och man
stationerade folk på utkik efter kusten, miltals från den väntande
sågverkshamnen; och när jakten siktades, sändes löpare iväg med
uppgifter om position, vind och dylikt. Och så kom Dicksons
blänkande jakt — naturligtvis som en svan — seglande in i
hamnen med ägaren, gäster och vitklädda matroser ombord.
Arbetet med sågning, stapling och utlastning hade i lämplig tid
förut upphört, arbetare med hustrur och barn strömmade ned
mot kajerna, saluten knallade från disponentbostadens kanoner,
disponenten roddes ut till Dicksons jakt för att ödmjukligen —
man underskrev sina brev till honom med det ordet —■ hälsa
den mäktige välkommen. På de många segelfartygen i hamnen
hade allt arbete upphört. Besättningarna mannade reling,
uppsträckta i uniform, som det brukades vid högtidliga tillfällen.
Så gick Dickson i land, beskådad av nyfikna och mestadels
beundrande skaror, och mot aftonen var det fest ombord för
tjänstemännen, där kanderade violer var det helas toppunkt.
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
