- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1939. Medelpad /
176

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils August Flodén: Bondevinter. En rapsodi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ISils August Flodén

går mot ljuset, det välsignade solljuset, den groende våren, den
växande sommaren och den fruktbärande hösten. Att livets hjul
aldrig stannar.....

Först efter trettondagen kom man ordentligt i arbete igen. Det
som framöver efterjulsvintern upptog den mesta tiden var
tröskningen och sädesbehandlingen. Korn och spannmål var
detsamma som pengar under självhushållningens epok, och bonden
lade ned all möjlig omsorg på dess behandling och vård. Missväxt
och frost voro landsolyckor, som lärt honom anse kornet som en
gudsgåva.

Vid mitten av 1850-talet hade det första tröskverket i Attmars
socken byggts. Det drevs med en körvandring, som var helt
tillverkad av trä. Men ännu något tiotal år framöver användes de
s. k. bultvagnarna. Vid deras användning löstes sädesbanden upp
och lades ut i den ring på loggolvet, där vagnen gick och med sin
dunkande gång slog ur säden. Vagnen drogs runt, ideligen runt
av en häst, som antingen hade en minderårig körsven eller ibland
endast manades på av tröskningsmanskapet. Om hästen
nödgades företaga något i sammanhanget mindre passande, gällde det
att neutralisera verkningarna därav antingen med en påpassligt
framräckt skovel eller genom »djurets utledande» på en stund.
Sedan halmen mörbultats tillräckligt en gång, vändes den och
bultandet fortsattes. Den så urtröskade halmen efterbehandlades
för säkerhets skull med slaga, varefter den skakades och gafflades
in i halmgolvet — gafflarna voro än så länge endast av trä. För
att kunna tillvarataga de sällan rikliga utrymmena fick man också
se till att halmen blev ordentligt ihoptrampad.

Sedan halmen efter varje »bärning» gafflats undan, skottades
sädesdråsen ihop i ett av loghörnen. Efter tröskningen kom så
rissiingen av dråsen i en stor rund rissel, helt förfärdigad av trä.
Härvid fick man de grövre agnarna frånskilda. För deras
förvaring fanns den särskilda agnboden. Nästa steg var
handkastningen. Det var ett lika rejält som ansvarsfullt arbete med något
av solid stil och stämning över. Den risslade högen låg nu i ett
hörn av den rensopade logen. Och bonden själv satt på en pall
invid högen med kastspjället i handen. Han gjorde prövande
några kast för att få in det alldeles rätta handlaget. Kornet —
det var ju för det mesta sådant — föll i en månskära över
loggolvet. I jämnt och taktfast tempo hördes det väsande ljudet, då

176

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1939/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free