Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Arbman: En Medelpadsbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Arbman
knytning till en i enskild ägo befintlig, 1875 färdigbyggd
smalspårig järnväg mellan Torpshammar och Sundsvall, som 1885
inlöstes av staten och omlades till bredspårig. Dessförinnan fick
man reda sig med landsvägen, stora Jämtlands-vägen, som
Hylphers kallar den, och efter denna gamla färdled försiggick
ända till året för mellanriksbanans öppnande en trafik, om vars
livlighet och omfattning vi numera ha svårt att bilda oss en
föreställning. Där färdades de jämtländska forbönderna, ofta 30—
40, ja, ända till 70—80 åkdon i raden, där såg man de gulmålade
postdiligenserna, resande i vagn eller carriol, de senare
emellanåt med ett antal löshästar i följe, stora fädrifter på icke
sällan 80—100 djur eller däröver, m. m.
Emellertid var det inte bara jämtbönder, som skjutsade foror
efter vägarna. Drängar, löskarlar, småbrukare och även bönder
i bygden körde emellanåt ned till Sundsvall, senare till
Torpshammar, och hämtade varor åt handlandena uppefter ådalen.
Först på 1850-talet fick Borgsjö sin första handelsbod, som snart
åtföljdes av flera, alla koncentrerade till Borgsjöbyn och från
början de enda i socknen. Dessförinnan levde man huvudsakligen
av vad gården gav och inköpte det övriga vid besök i Sundsvall
eller på den årliga återkommande marknaden iVästanå i Borgsjö.
Icke sällan åtog man sig frakter ända till Östersund eller till den
vid en vik av den stora Holmsjön belägna Årsundskrogen eller
Haverökrog, där varorna avlevererades till en kommissionär för
att sedan sjöledes vidarebefordras uppöver socknen.
Haverö var i kommunikationshänseende länge en avbygd.
Utom den även efter dåtida förhållanden anspråkslösa väg, som
1852—53 av sockenmännen själva utan understöd av allmänna
medel anlades mellan Ovansjö i Borgsjö och den nyssnämnda
Årsundskrogen, ägde denna bygd till långt ner på 1880-talet,
frånsett sina vidsträckta vattenleder, endast rid- och gångstigar.
Icke stort bättre ställt var det med Ånge, vars historia utgör en
levande illustration till den stora betydelse, som järnvägen haft
för dessa bygders utveckling. Nu ett folkrikt och delvis
tättbebyggt samhälle, var det tidigare en avsides belägen skogsby, vars
enda förbindelse med huvudbygden utgjordes av en dålig
körväg. På den plats, där bangården nu är belägen, var då en myr,
och i dennas närhet låg Spångbrosvedjan, som fått sitt namn av
de spänger, vilka på grund av markens sankhet förbundo de
därstädes belägna gårdarna med vägen.
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
