Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Arbman: En Medelpadsbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Medelpadsbygd
Som ett vördnadsbjudande minnesmärke över denna svunna
epok i bygdens historia står numera sedan några år tillbaka på
Borgsjö hembygdsförenings tomt i Borgsjöbyn den gamla
minnesrika storbyggningen från Jämtkrog, det mitt på Jämtskogen
ett stycke söder om länsgränsen belägna, på sin tid vida kända
och av otaliga resande besökta gästgiveriet. Det ägdes under
1800-talets senare hälft av den myndiga Katrina, änka efter
tvenne män, som med kraft och klokhet skötte den stora gården.
Hon kunde på sin tid själv ha ända till sjutton hästar och hade
dessutom i sina stallar rum för ytterligare sexton eller flera.
Från bygden och ådalen leda alltjämt som fordom de gamla
vägarna till fäbodvallar och fiskevatten, över berg och mo, kring
myr och tjärn, krokiga och slingrande, steniga, backiga och
mödosamma, som endast Medeipads skogsstigar kunna vara.
Hur många gånger har jag inte sprungit dessa vägar med
näver-konten eller mesen tyngande på mina axlar, men lätt och glad
till sinnes. Alltid övade skogen samma underliga,
hemlighetsfulla lockelse, alltid var det lika roligt att med ett eller annat
mål i sikte få starta en färd in över markerna, alltid lika skönt att
efter några dagars starkt, ursprungligt och icke sällan hårt, men
härligt uppfriskande vildmarksliv, vanligen med en börda fisk på
ryggen, få vända åter till bygden, kulturen och bekvämligheten.
Denna dragning till skogen och till olika former av natur- och
vildmarksliv ligger dessa bygders befolkning ännu i dag i blodet
och tar sig växlande uttryck. Som ett sådant kan man,
åtminstone till en del, räkna bärplockningen, som tilt husbehov
be-drives nästan lika mycket av män som av kvinnor, och kanske
i ännu högre grad jakten och fisket, som numera i regef torde
övas mindre av hänsyn till det utbyte de ge än med tanke på
det tillskott av spänning, trevnad och förströelse de skänka åt
vistelsen i skog och mark.
Skada blott, att vattnen och markerna numera äro så mycket
fattigare på liv än förr. Visserligen kan man i Ljungans ådal
liksom annorstädes i vårt land förmärka en stigande olust över
de rådande förhållandena, men på detta område återstår ännu
nästan allt att göra. De snabbaste förbättringarna har man
kanske att vänta av en effektiv fiskevård. Åtskilliga av Medelpads
skogssjöar äro fortfarande ganska fiskrika, och vad dessa vatten
beträffar torde i många fall inga andra åtgärder vara av nöden
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
