- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1939. Medelpad /
226

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Arbman: En Medelpadsbygd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ernst A r b man

än en väsentligt minskad beskattning. Betydligt sämre ställt är
det med Ljungan och de sjöar den genomflyter, vilkas fordom
mycket rika fiskbestånd på de senaste årtiondena betänkligt
decimerats, en försämring, vars orsak dock inte blott är att söka
i en alltför intensiv beskattning, utan sannolikt lika mycket i
vissa med den industriella utvecklingen sammanhängande
förhållanden.

Ha Medelpads sjöar och vattendrag således numera till stor del
mistat sin gamla fiskrikedom, så gör sig denna utarmning
emellertid ännu starkare gällande i fråga om det djurliv, som rör
sig i dess marker. Norrlands stora skogar hyste fordom trots
sin karghet en rik och omväxlande djurvärld. Nu har denna
genom människans förvållande till större delen förötts, och
ödslighet och tomhet ha trätt i dess ställe. Förr förekommo
sådana djurarter som vildrenen, björnen, vargen, lon, mården,
bävern och med all sannolikhet även kungsörnen, sädgåsen och
sångsvanen mer eller mindre allmänt i Medelpads skogar.
Numera ha de samtliga försvunnit därifrån. Men förödelsen sträcker
sig längre än så. Ännu för en mansålder sedan förekom
skogsfågeln ymnigt i dessa trakter. Nu är den här liksom i hela det
övriga Norrland näranog bragt till utrotningens gräns.

Tyvärr förbjuder mig utrymmet att här närmare ingå på delta
ämne hur frestande det ur många synpunkter än vore. Om en
sak borde dock de flesta numera kunna vara ense: att en natur,
som berövats silt djurliv, mist något av det väsentligaste och
värdefullaste den äger. Därom är även vår lantbefolkning, som —
det vet jag av lång erfarenhet — har kärleken till naturen i blodet,
väl medveten: den leds åt tomheten i markerna och är på många
håll mogen för långt gående åtgärder till skydd för det vilda.
Tyvärr är denna opinion ännu alldeles för splittrad och försagd. Kunde
den samlas, stärkas och bringas till handling, skulle redan inom
de närmaste åren märkliga ting kunna ske på detta område. Här
erbjuder sig en stor och tacksam uppgift för våra jaktvårds- och
hembygdsföreningar och alla i saken intresserade.

Varje svensk landskaps- eller bygdebefolkning har sitt
egetskap-lynne, sin särskilda, mer eller mindre utpräglade egenart, även
om det i de enskilda fallen kan vara svårt nog att exakt
fastställa vari denna egentligen består.

Medelpadingen, sådan jag lärt känna honom, är mera öppen

226

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1939/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free