Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Österling: Dagar i Österlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Österling
lians naturliga förebilder och fastslå, att expressionismen i detta
fall är jordens egen. Man bevittnar här en sorts försök att
upphäva tyngdlagen, vilket emellertid i Skåne faller sig svårare
än annorstädes. En av Ehrensvärds konstigt byggda fraser
dyker upp i citatförrådet: »Det givs ingen himlabryn sällare än i
Skåne, men alltid det stället som uppbär foten återbetalar med
egen tyngd.»
Kåsebergaåsen är Österlens mur mot havet i söder, en lång
och markant höjdsträckning där det lilla fiskläget kan sägas
klättra bland sju kullar liksom den eviga staden. Men Hammars
backar äro i mitt tycke den skönaste landskapsformationen på
detta håll. Man viker av från landsvägen vid Ingelstorp och har
sedan ett stycke att gå mellan de sluttande sädesfälten. Däruppe
vänta kullarna med betesgräs i mjuka skiftningar och spridda
fläckar av blekröd timjan. .Solgatan står som en silverpelare
mitt i den stora genomskärningen. Bakom oss breder sig
slättbygden som ett odlingens panorama på ljusgul botten med
lummiga bårder. De arkadiska backlinjerna tyckas avskilja en
värld för sig, en värld av lugn, svalka och oberördhet. Hur kan
det komma sig, alt detta område lämnats nästan obrukat? Kanske
har man fruktat, att sanden skulle sätta sig i rörelse och bjuda
motstånd — liksom borta vid Sandhammaren, vars vita klitter
lysa på avstånd. Men för resten skall man icke tro, att folket i
Hammar är okänsligt för det vackra, som omger dem. Jag
växlar några ord med en svettig karl ute på åkern, och det
glimmar till i blicken, när jag berömmer hans ort.
Österut kan man leta sig fram till den stolta skeppssättningen
Ales stenar, och om det turar sig väl, odlas icke sockerbetor i
grannskapet det året, utan säd som onekligen gör sig bättre
kring detta minnesmärke. Om någon återigen önskar en kontrast
av nästan symbolisk art, kan han finna den ett stycke västerut,
där segelflygarna ha sin skola i backarna nedanför
Glemminge-bro, och där nu djärva ynglingar pröva sina vingar på samma
kust som en gång behärskades av sagolika sjökonungar.
IV.
Österlens kyrkor äro ett kapitel, som här blott skall beröras
ur landskapsdekorativ synpunkt. Det finns flera som böra
nämnas med stjärna redan på grund av sitt utomordentliga läge. Jag
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
