Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Santesson: Om bergbestigning i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
speciella krav på sina utövare. Inte minst bivackeringsproblemet
är svårt att lösa, och riskmomenten, särskilt då snöstormen och
midvintertid också mörkret, kunna vara betydande nog.
Något som säkerligen förvånat utlänningar är vårt än så länge
outvecklade guidesystem för bergbestigningar. I Alperna och f. ö.
även i vissa delar av Norge finnas särskilt utbildade bergförare,
som den private sportsmannen kan anförtro sig åt. Hos oss
finnas visserligen förare tillgängliga på vissa platser och kunna
också anskaffas för färden genom dalgångarna i Lappland. Men
man torde aldrig med visshet kunna räkna på att dessa skola
kunna leda en krävande och måhända exponerad bestigning.
Den som i större eller mindre utsträckning gör glaciärvandringar
eller klippklättringar i vårt land måste därför själv vara en
kunnig och erfaren fjällman som själv vet hur han bäst
eliminerar alla risker.
Det var nog bl. a. just med tanke på detta förhållande, som
turistföreningen för ett par år sedan började anordna
klätterkurser för turister, intresserade av bergbestigning. Avsikten var
icke i första hand att utbilda ett antal bergbestigare, kapabla att
utföra svåra eller ytterst svåra vägg- och kamklättringar, utan
snarare att sprida kännedom om de försiktighetsåtgärder, som
stå till buds vid jökelvandringar och svårare bergbestigning
överhuvudtaget. Med andra ord : om repets, isyxans och
stegjärnens användning, men också om utrustning, orientering,
kartläsning samt om »fjällvett» i allmänhet. Kunskapen om dessa
ting skänker just den trygghet, som det borde vara varje
fjällbestigares önskan att förvärva.
Inom den svenska fjällbestigningssporten kommer man alltid
med tacksamhet och beundran att tänka tillbaka på de djärva
och kampglada pionjärer, som tingo tillfälle att erövra de ståtliga
och oberörda fjälljättarna i hjärtat av vildmarken som
förstebestigare. Man har sagt, att med Charles Rabot föddes den svenska
alpinismen. Men Rabot var icke den ende — vid hans sida stå
en handfull män, som gjort mycket stora insatser inom denna
sport. Man kunde nämna Bucht, Hamberg och i senare tid
H. N. Pallin, utan att därför göra anspråk på någon som helst
fullständighet i uppräkningen. — Om man överblickar allt som
utförts i våra svenska fjäll, måste man ändock kanske säga sig,
att det sista kapitlet i den svenska bergbestigningens historia
ännu icke är skrivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
