Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. T. Holmström: Livet i bohusstranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. T. Holmström:
LIVET I BOHUSSTRANDEN
IN är detla skrives är det vinter över Bohuslän. En vacker
snövinter, sådan som man ej är alltför bortskämd med på
västkusten. Därtill har under natten isen lagt sig. Sunden i skärgården
ligga stela, med böljorna bundna. Så länge solen går sin korta
gång och visar sig över skärgårdslandskapet är detta klätt som
till fest och våldsamt eklärerat. När hon mot eftermiddagen
gömmes i upptågande molnbankar kommer den arktiska
karaktären i landskapet mera till sin rätt, dominerande i tyngd och
allvar. Rätt livlöst är det över vattnen och i stranden. Sträck av
vildsvanor passera, dramatiskt sköna i sin flykt undan kölden och
hungern. De ha legat uppe i de grunda kilarna någonstans i norr
och tvungits söka öppna vatten söderut. Även ej der och småskrak
passera därute lågt över isen med något av oro i sin sökande flykt.
Men måsarna och trutarna ha mest försvunnit. Stranden, som är
deras normala chans härute under vintern, är islagd och steril.
Det är alltså den tid av året då stranden lever sitt torftigaste
liv; just i den situation som är. Vad som är under isen
undandrager sig uppmärksamheten. Själva strandkanten verkar också
död med sin infrusna tång och klippor och stenar, glacerade i
lågvattensläge. Ändå kan man bli överraskad av att möta små
stycken av varmt liv i denna steriliserade strandlinje. Där ett
stenrammel sticker ut i sjön eller där tången kastats upp i någon
större mängd, där händer det nu att en gärdsmyg surrar ut ur
ett gömsle. En käck liten gynnare, som trotsar vinter och stormar,
och som finner sina möjligheter att existera just i själva
strandkanten. Man kan nog utgå ifrån, att det är strandens och tångens
små krustacéer som han förstår att leta fram. Det är något av
kringkilande mus över honom, där han smiter omkring, låg och
kvick. Därtill verkar gärdsmygen i denna vintermiljö nästan
sot-brun och mörk i fjädern.
Även skärpiplärkan, som är bohusstrandens bedårande
sångare i vår och sommartid, syns normalt i övervintrande exem-
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
