Svenska Turistföreningens årsskrift / 1940. Gotland / 41 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Solens och kalkens ö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Några koraller ur Gotlands silurkalk.

Om istidens spår på Gotland är föga att säga. Som allestädes i
Norden har landisen nött och räfflat och repat berget och lastat
av sin morän och sitt smältvattensgrus därovanpå. Både det
mesta av åkerjorden och den bättre skogsmarken är istidsmorän.
Och ön är översållad med skärvor och flyttblock av stenarter
från Sveriges fastland, från Åland och från Bottenhavets botten,
bl. a. den leverröda, tjockskiviga Gävlesandstenen, känd
överallt på Gotland som den bästa att göra varp-stenar av. Men i det
gotländska landskapet stannar uppmärksamheten ovillkorligen
först och främst vid de massor av strandgrus och rundsvallad
klappersten, som Östersjöns vågor hopat i buktande vallar och
vidsträckta fält, alltifrån öns högsta punkter på Lojstahaid och
Follingbo backe ned till den nuvarande stranden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>