Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Solens och kalkens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det heter i Gutasagan, att Gotland varje natt sjönk i havet, ända
till dess stamfadern Tjelvar kom dit, tände sin lägereld och
sålunda hävde förtrollningen. Och sannerligen vore det mer än
underligt, om inte gotlänningen sen urminnes tider funderat på
vad alla dessa omisskännliga havsstränder månde betyda, som
han såg i skogen, den ena över den andra, lika många tiotal
meter upp som ön är hög. Kanhända hade redan stenåldersguten i
strandgruset inne på land hittat både den lilla toppiga
Ancylussnäckan från Östersjöns insjötid och samma slags hjärtmusslor,
Litorinasnäckor och blåmusslor, som han så väl kände från
»fiskstranden» och tångtäkterna. Kanske fanns det till och med för
årtusenden sedan visa män, som lurat ut att också raukarna och
grottorna uppe i landklintarna voro forntida havsvågors verk.
Men det har varit det senaste halvseklet förbehållet att ur alla
dessa fantasieggande vittnesbörd om den långa och skiftesrika
kampen mellan land och hav på Gottand läsa ut
nivåförändringarnas historia. Och förtjänsten härav tillkommer till
väsentlig del infödda forskare. När landisen lämnade Gotland, låg hela
ön under vatten. Sedan har stranden sjunkit och stigit i upprepad
växling, dels emedan landet lyfts, dels på grund av vattenhöjdens
förändringar inom Östersjön eller i världshavet i dess helhet.
Särskilt två av de stora översvämningarna — Ancylustidens och
Litorinatidens — ha ön runt efterlämnat nästan
sammanhängande gördlar av gränsmärken : klapperstensvallar eller grusplan
och sandfält på det flackare landet, klintstup, pallterrasser,
grottkedjor och raukstråk på brantare ställen, där berg bildat
fornkusterna. Visbys närmaste omgivningar duga utmärkt för
studier också i detta stycke.
Ingen Visbybesökare borde försumma att gå skogsvägen till
Snäckgärdet. Visst är där på sina håll litet skräpigt av gran-,
bergtall- och lärkträdsplanteringar, och numera också av
campingtält. Men där finns ändå tillräckligt av äkta gotländsk natur
för att promenaden skall bli en lustvandring, i synnerhet för den
som nyss för första gången landat på Gotland. Lövskogen står
tät under Galgberget. Törnsnåren och alla de gotländska
oxelarterna prunka i sommargasset. Tulkörtens buketter och
 |
| Hällmark med »karstvittring». Från den flacka berggatan sipprar en stor del av nederbördsvaltnel ned längs sprickorna. Därvid kan den kolsyrade kalken delvis lösas upp utmed dessa. Så uppstå de underliga kedjor av håligheter och gropar, som man mångenstädes ser på hällmarkerna. Tofta skjutfält. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
