Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Solens och kalkens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därav och av den givande jorden kommer sig den gotländska
florans artrikedom och att så många ur nordisk synpunkt »rara»
växter höra till dess rikligast förekommande karaktärsarter.
Kalkrikedomens produkter äro ängarnas orkidéprakt,
dikesrenarnas himmelsblå vildcikoria, den vilda resedan, åkervallmon,
vildmoroten och majvivornas myriader, som på våren färga vätar
och halvsanka gräsmarker i lysande skärt. En annan kalkverkan
äro tallskogarnas gräsmattor och den ringa roll, som fastlandets
vanliga skogsbär — lingon och blåbär — spela i deras
markvegetation. Möjligen är det också kalken, som hållit de nordiska
urbergstrakternas viktigaste torvbildare — vitmossorna och
tuvdunet — och deras följeväxter, t. ex. skvattram, hjortron och
tranbär, så gott som helt borta från Gotlands myrar. Men
sannolikare är att vi redan i den detaljen möta klimatets inverkan. Ty
årsnederbörden är — vintervätan till trots — så låg, att dylika
växter redan av denna orsak stå vid gränsen för sina
existensmöjligheter.
Det kan vara kinkigt att i de enskilda fallen avgöra, om en
växtarts frånvaro eller förekomst skall skrivas på jordmånens
konto eller på klimatets. Varför växer vårt vanliga skogshallon
icke vilt på Gotland? Och varför finns klibbalen bara på några
få platser? Åtminstone alen var dock under stenålderns
värmetid vanlig även på Gotland. I många fall måste man också räkna
med en samverkan mellan alla de tre livsfaktorer, som berika
Gotlands växtvärld: kalken, den milda vintern och den soliga
sommaren. Agen är ett exempel. Dess utbredning i Europa visar,
att den skyr sträng vinterköld, men gynnas av både kalkig
jordmån och av varma somrar. Också hade den på Gotland nått
en riklighet och en yppighet som ingenstädes eljest i vår
världsdel, undantagandes de Brittiska öarna och Medelhavets
kustland. Men otvivelaktigt är murgrönans nästan engelska växtkraft,
lövängarnas snår av vildkornell samt den förvildade ligustern
de havsmilda vintrarnas skänker till Gutaön. Och nog tycker man
i förstone, att torkan bara utarmar och steriliserar markerna,
som ligga under dess bann. Men just där den nordiska skogen
tynat bort eller står jämmerligt gles och marvuxen, eller där
törnsnår — visserligen av slån och nypon, men ändå biologiskt
motsvarande den sommartorra Söderns buskstäpp — förhärska,
där lysa markerna om våren av verkliga gäster från Södern,
av solgul adonis, av tovsippans vita kalkar och av bergskrabbans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
