Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Schück: Gotland och Sveriges krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främst att utan bryska åtgärder genomföra invånarnas
försvenskning. En omedelbar följd härav var att dess borgare och bönder
fingo rätt att sända ombud till den svenska riksdagen ävensom
att svensk lag infördes. Domstols- och skatteväsendet började
omorganiseras efter svensk förebild. Man förklarade även att
studier vid Uppsala universitet hädanefter skulle vara
förutsättningen för att erhålla en kyrklig tjänst. Efter hand lyckades man
också besätta en avsevärd del av prästerskapet med inkallade
svenskar och uppmanade dem att verka för att man i skolorna
skulle kunna »läsa svenska böcker».
Med tanke på de växlande öden, som gotlänningarna
upplevat under sin historia, dröjde det dock en avsevärd tid innan
de kommo till full insikt om, att de hörde till Sveriges krona.
Det svenska stormaktsväldet, som byggts upp under ett sekels
häpnadsväckande expansion, genomgick sitt stora kraftprov
under Karl XI :s regering. Gotlands framtida ställning blev
beroende av krigslyckan under den avgörande konflikten mellan
Sverige och Danmark 1676—79. Den danska flottans segrar
syntes hota Sveriges herravälde över Gotland, ty redan i maj 1676
var hela ön återerövrad av sin forne härskares krigsmakt. Det
var emellertid icke på denna sekundära krigsskådeplats utan på
slagfältet vid Lund, som den omstridda öns framtid kom att
avgöras. Då Gotland ånyo syntes förlorat, beslöt dess siste
danske befälhavare att spränga Visborg i luften. Det var den
dramatiska och stilfulla epilogen till Danmarks långa
Gotlandsvälde — nutiden kan blott beklaga att härmed förintades ett av
Nordens märkligaste medeltidsfästen och att Visby blivit en
sevärdhet fattigare.
Från danskt håll syntes man nu ha givit definitivt avkall på
Gotland. Under det stora nordiska kriget vid 1700-talets
begynnelse gjordes härifrån i varje fall inga försök att ånyo
bemäktiga sig ön. Östersjöområdets politiska förhållanden blevo också
radikalt förändrade: efter Poltavasegern var Ryssland den
dominerande makten i Norden. De trenne landstigningar, som tsar
Peters trupper sedan verkställde på Gotland, voro ett »mene
tekel». Det förefaller emellertid som om skaparen av Rysslands
Östersjövälde icke hyst några allvarligare planer på att sätta sig
i varaktig besittning av Gotland, i så fall hade han säkerligen
avsänt större truppstyrkor dit. Måhända var det denna fara från
öster, som knöt den gotländska befolkningen fastare till Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
