Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Jonsson: Gotland. Sagaland—bondeland—farmannaland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fot. Dessa stänger blevo gårdens andliga centrum, och i sin enkla
och kärva skönhet utgöra de värdiga monument över
gårdsfolkens vördnad inför allsmakten och inför ättens överhuvud
på ett sätt, som för nordmannasagor i minne.
Möjligen äro stängerna av äldre ursprung än kristendomen på
ön, och ha måhända först med den fått sin korsform. I Litauen
förekomma liknande resta stänger med kors och solsymboler,
och de gamle saxarnas »Irminsûl», som tänktes bära upp själva
himlens tak, kunna omnämnas i detta sammanhang. För gutarna
ha de varit lika heliga som högsätesstolparna voro för sagatidens
norrmän och islänningar. De ha förnyats allteftersom de gamla
murknat och fallit ner, och man säger ännu, att om korsstången
blåser ner och icke genast ersättes med en ny, skall gården brinna
inom år och dag.
Men låt oss fullständiga bilden av de medeltida
farmannagårdarna. Dessa lågo, som de oskiftade gårdarna ännu göra, ute
vid vägarna, vilka vi få föreställa oss som smala kör- och
ridstigar. »Inkörseln» utgjordes på norra delen av Gotland av
mäktiga välvda stenportar med avtrappade krön likt
byggningarnas gavlar och smyckade med stenhuggerier. Söderut inskränkte
man sig till ett par ornerade stenstolpar, »liþstuccr», ledstockar,
som uppbar stängselanordningen. Stenmurar eller också
»standtäunar», palissadliknande gärdsgårdar av trä, omgåvo hela
gårdstomten och gjorde det svårt att objuden taga sig in.
När man väl var inne på gården möttes man av en brokig
mångfald byggnader, vilka i allmännhet voro av sten. Den stora långa
och breda längan under ett pösande tjockt agtak utgjorde stall,
fähus och lada. Portar och ljusgluggar hade välhuggna
stenfodringar och hörnen prydliga hörnkedjor. Bostads- och förrådshusen
sågo ut som de ovan beskrivna, men även andra husformer
mötte ögat. Örtagården med främmande och välluktande
kryddor underströk det måleriska med sin färgprakt, sina av
hasselkäppar på enstörar flätade hägnader och sina spaljerade
vinstockar. Valnötsträdens luftiga kronor och de storbladiga
mullbärsträdens knotiga och krypande stammar saknades icke heller.
Ljusgröna, gråstammiga askar, som med sina löv gåvo det
läckraste lammfoder för vintern, omväxlade med lummiga och
lurviga almar längs vägen, och hela gården fick sin inramning
av de skönaste ekskogar och de täckaste ängar, där hasselträden
reste sina yviga lövplymer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
