Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Th. Erlandsson: Bondeåret. Gammaldags gotländskt arbetsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När friveckan var slut, vidtog arbetsveckan på nytt. De
nyligen skördade åkrarna skulle höstplöjas, linet skulle tröskas,
rötas, torkas, brytas, skäftas och häcklas. Kornet skulle nu
också mältas ty hembrygd dricka skulle man ha. Det var väl
knappast något som en gammal gute var så rädd för som att
dricka vatten. Det gjorde han helt enkelt inte. Hellre törstade
han. Ölet spelade också en mycket större roll i forna dagar än
i vår tid. Det heter ju också att dricka gravöl, samlas till barnsöl,
slåtteröl o. s. v. Att brygga gott öl var husmoderns ära, att bjuda
en gammal bonde på vatten var så gott som en ärekränkning.
Nu på hösten kommo också hantverkarna: skräddare,
skomakare och sömmerskor, vilka sällan arbetade hemma hos sig
utan foro från gård till gård och utförde sina arbeten där. Under
de heta sommardagarna deltogo de vanligen i de andras arbeten
på åker och äng, men nu, när kvällarna blevo långa,
stockvedsbrasorna tändes i stugorna och regnet skvalade kring
knutarna, nu var det gott att vara hantverkare och inte behöva
annat än flytta sig mellan arbetspallen och matbordet.
Så efter ett långt arbetsår var man framme vid adventstiden
— de fyra stilla veckorna före jul. För kvinnorna var det ännu
mycket att uträtta innan den stora julfriden kom. De skulle
ju baka och brygga, tvätta och mangla, stöpa ljus och spinna
vantegarn m. m. De skulle också tillverka en eller annan
julklapp till husfolket, ty att köpa en julklapp, det kom sällan i
fråga.
Men karlarna hade det gott. De företogo sig inte några fler
ordentliga dagsverken det året. Alldeles sysslolösa voro de ju
ändå inte: de skötte kreaturen, höggo ved och skottade snö.
Och så kommer då äntligen julen till sist. Att skriva något
om de gamla gotländska julsederna ligger emellertid inte inom
ramen för denna uppsats. Julen är inte arbete, julen är vila
och ro.
Nyårskvällen är inne. Tunga snömoln välva sig sakta över
den ensliga, vågombrusade gutaön. Från havet höres ett avlägset
stormdån. Det är vågorna, som aldrig tröttna att äntra öns
raukar och stalp. I skymningen börja klockorna i de nittiotvå
kyrkorna ringa. Först en, så en annan, sedan allt fler, tills de
många malmtungorna i en gemensam mäktig jubelkör ringa
avsked till det gångna året.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
