Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmar Fröman: Burgar i havet. Storö och Lillö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingmar Fröman:
BURGAR I HAVET
STORÖ OCH LILLÖ
På avstånd synas väl Karlsöarna små och fattiga, där de ligga
som ett par låga, pansrade fästen utanför det gotländska
Storlandets kust. På nära håll bli Storö och Lillö höga, mäktiga och
rika burgar i havet. Många ha sjungit deras lov, och många skola
göra det. Stora förväntningar bruka icke svikas på dessa
sagoöar. Vad ger dem deras tjuskraft? Först de trasiga klintstupen,
de många fåglarna, blommorna, alvarplatåerna, det vida havet
omkring. Sedan ett annat — störst för den som lärt känna det.
Karlsöarna äro ruiner — ömkliga rester men också väldiga vittnen
till förgångna världars liv, i nuet ännu talande med tydbar
chifferskrift. De äro inte ensamma om detta — men så ovanligt vältaliga.
I strandklappern stöta våra fötter mot små toppluvor av sten
— de voro en gång levande koraller i ett hav, där bottnens
kalkslam byggde vad som nu är Karlsöarnas — och Gotlands
klippor. Men vi måste gå försiktigt. Tärnornas dunungar trycka
också i strandklappern, hotade av lunga steg. Det dröjer länge,
innan vi se dem. De företräda nuets liv.
På Lillö vid stranden i norr och på Storö i söder sträcka sig
sällsamma raukland. De ha av havsvågorna formats ur forna
korallrev. Nu sitta tördarna, de i våra ögon lika eleganta som
skämtsamma, svart-och-vita fåglarna, mängdvis i
raukkulisserna, väntande på nästa fiskafänge eller ruvande sina
entaliga ägg.
Lång och växlande är havets historia. I Karlsöarnas
klippväggar står den att läsa. Gå vi under Storös Västerberg, se vi
havsbotten lagd på havsbotten som tunna skivor späckade med
förstenade djur. De vittna om yppigt liv för hundratals miljoner
år sedan. Blunda — och tänk vågorna vandra hundra meter
över våra huvud. Sjöliljestjälkarna från urfiskarnas hav ligga i
rödaktig relief mot den grå kalkväggen. Kunna vi tänka oss
dem levande — trehundra miljoner år före Adam?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
